Konstnärsjaget i centrum på Louisiana

Hundra år av narcissism breder ut sig på Louisiana. Höstens stora utställning samlar 150 självporträtt av internationella konstnärer – från tidig modernism fram till dagens egoboost.

Sällan har vi haft sådan makt att konstruera och iscensätta vår identitet som i dag, menar museichefen Poul Erik Tøjner och knyter an till den självporträttscirkus som har blivit vardagsmat på Facebook och i sociala medier.

Louisianas höstutställning sätter fokus på genren där konstnären står i centrum. 150 självporträtt, uppdelat i nio olika teman, skildrar tillsammans genrens intensiva utveckling under de senaste hundra åren.

Utställningen inleds med temat "Konstnären i sin ateljé". I början av 1900-talet var självporträtten starkt influerade av romantikens föreställningar om det kreativa geniet.

– Men utställningen består inte enbart av döda vita medelålders män, lovar Poul Erik Tøjner.

Pablo Picasso är bara en i raden av många konstnärer som avbildade sig själv framför sitt staffli, med pensel och palett i handen.

Bland de tidiga modernisterna sticker Frida Kahlo ut som en av få kvinnor. Den mexikanska konstnären målade helst av sig själv eftersom det var det hon påstod sig kunna bäst. 55 av Kahlos 143 målningar var just självporträtt.

Allt eftersom psykoanalytiska teorier letade sig in i konsten förändrades genren. Framställningen blev i många fall ett nytt jag. Konstnärerna tolkade inte bara sig själva utan också förhållandet till omgivningen.

Det som tar upp störst plats i utställningen är konstnärerna vars självporträtt upplöser genrens traditionella ramar. Som britten Marc Quinns skulptur "Self II". Nära fem liter blod, tappat från hans egen kropp under fem månader, förvaras fruset i en avgjutning av konstnärens huvud. Ett självporträtt som vill uppmärksamma förhållandet mellan konst och liv.

I mitten av samma rum rör en fullskalig avbild av danske Kurt Trampedach om i maggropen. Konstnärens skulptur av sitt ensamma jag skildrar både uppgivenhet och maktlöshet.

En våning upp radas flera av de kvinnliga självporträtten upp. Sarah Lucas ironiserar över den egna kroppen, likställer sina bröst vid stekta ägg och sitt kön vid ett kranium. Gillian Wearings använder ett mer allvarsamt sätt i leken med masker, medan Elke Krystufek tänjer på gränserna för självutlämnande i en fotoserie där hon naken stretar framför kameran.

Oavsett om det rör sig om den mest sanningsenliga bilden av konstnären eller ej är inget ego för stort för att rymmas innanför Louisianas väggar i höst.

Linn Dupont
linn.dupont@hd.se 042-489 91 92