Fadd smak på färgstark kinakrog

Det första intrycket av "Den gyllene draken" är tryggt igenkännande. Men publiken ska lämna Stadsteatern med en ny syn på den välkomnande asiatiska fasaden.

Genom Lillans portal kliver publiken in i en drakes tandvassa gap. I foajén hamnar besökaren i en röd- och guldflammande inredningsschablon.

– Gästen ska känna sig välkommen till restaurang "Den gyllene draken", säger Steffen Aarfing.

I ett par månader har han arbetat på scenografin till pjäsen. I nära kontakt med regissören Anna Novovic, ljusdesignern Jonas Sandberg, ljuddesignern David Gülich och Marie í Dalis kostymer.

Redan i entrén bekräftas fördomarna om en asiatisk krog. Fönstren är täckta av plastfilm med drakmotiv i gult, rött och svart. De ordinarie röda skinnsofforna passar till de mönstrade sidenkuddarna, 40 lysande röda lyktor i taket, den röda barserveringen som pryds av en grön drake och på disken den obligatoriska vinkande katten.

Den asiatiska känslan följer besökaren in på toaletten med stereotypa tongångar, ner till garderobens dekor av tofsförsedda pappersfigurer.

– Jag leker med de värsta klichéerna, säger Steffen Aarfing.

Asiatiska krukor med plastblommor på svarta bord och röda mattor, röda draperier och – naturligtvis! – en röd dörr in till scenlokalen. Där man slår sig ner på mjuka röda dynor.

Han hittade de granna taklamporna på nätet. Importerade dem från USA, där de köpts från Asien. Annat har han funnit på Möllevångstorget i Malmö och i små butiker i Helsingborg. Anna Novovic påpekar att liknande inredning syns i de restauranger som finns i Helsingborg.

– Det är viktigt att skapa en illusion av igenkännande, säger hon.

Kontrasten mellan den oförargliga exotiska möbleringen och den spartanska scenen, speglar skillnaden mellan det gästerna ser på den lilla restaurangen och vad som sker bakom fasaden. Det finns en krass förklaring till billiga priser på importerade varor.

Scenen är naken med en kal catwalk. Skådespelarna, klädda i enkelt svart och vitt, går in och ur olika roller där de byter kön, ålder och perspektiv.

De fem är omgivna av ett väldigt scenhäng där Steffen Aarfing googlat våra vanligaste bilder av Asien: brutal kampsport, undergivna kvinnor, risrätter och gräll reklam. Han komprimerar det kitschiga mischmasch som är västs uppfattning av typiskt thailändskt, kinesiskt och vietnamesiskt.

Roland Schimmelpfennigs pjäs handlar om vad som pågår i en fastighet någonstans i Europa. Där ligger restaurangen Den gyllene draken. Personalens och gästernas liv flätas samman på ett överraskande och nyskapande sätt.

När föreställningen är över och publiken kommer ut i den välbekanta asiatiska inredningen ska de se den med nya ögon.

Har Steffen Aarfing asiatisk inredning hemma?

– Absolut inte! Jag lever ut mina dekordrömmar på jobbet.

Göran Holmquist