I Muhammeds fotspår

Jag följde kullarna upp och ned i Jerusalem, tills jag nådde Tempelberget och den gamla stadskärnan. Jag undvek de stora turistklungorna och valde sidogatorna med keramikbutiker och kastanjestånd. De armenisk-ortodoxa kvarteren smälte in i de judiska, som övergick till muslimska och kristna gatustråk. Snidade elfenbenskors, rökelse, slöjor, kryddor och godis. Det kändes som om gatorna och husen vuxit upp kring mig för att just jag skulle sätta mina steg där, för att just jag skulle andas och se, anteckna och fotografera, och att kvarteren skulle falla samman i ett stort dammoln så fort jag rundat nästa krök. Alla dofter och intryck var för intensiva för att vara sanna. Det verkliga livet borde vara mer lågmält, föreställde jag mig, en sorts stillsam andlighet som inte sprudlade och kastade lockrop kring sig.

Först senare slog det mig hur världsfrånvänd jag varit, som vandrat på en av jordens heligaste och vackraste platser, och tänkt att den var en konspiratorisk fasad mot allt som betydde något. Som om världen cirkulerade kring min person. Som att vara barn på nytt.

Andra avsnittet av amerikanskproducerade ”Muhammeds liv” i SVT tar avstamp i just Jerusalem. Al-Aqsamoskén är den tredje heligaste platsen för muslimer efter Mekka och Medina. Enligt muslimsk tradition är det till Tempelberget som Muhammed gjorde den nattliga resan, där han bad tillsammans med bland andra Moses och Jesus, och där han träffade gud.

Rageh Omaar, Mellanösternskorrespondent för al-Jazeera, tar med oss på resa i profeten Muhammeds fotspår. Och jag måste erkänna – det är mycket lite som jag visste sedan tidigare. Som att Muhammed ansågs vara en vanlig människa när han fick den första uppenbarelsen. Som att Muhammeds fru Khadidja var en framgångsrik affärskvinna.

Att göra en dokumentär om religion lär vara en svår balansgång. Finns det något annat ämne som så många har åsikter om? Som så många tror sig veta hela sanningen om? ”Muhammeds liv” väjer inte för historiska och samtida konflikter, men nöjer sig med att berätta övergripande om dem. Något annat vore omöjligt på tre timmars programtid. Syftet är att ge en grundläggande bild av islams grundare och det lyckas man med.

Utan att visa en enda bild av Muhammed målar dokumentären upp en tydligare bild av profeten än jag tidigare tagit del av. Tredje och sista avsnittet visas nästa söndag.

Anna Thulin