Vad får terapiboomen för efterspel?

Jag brukar uppmuntra mina vänner att prata av sig. Vill gärna vara den där hobbypsykologen med förstående blick som lägger pannan i djupa veck och lyssnar. Konfronterar när det behövs, tiger när jag ska. Om det finns några biverkningar? Förtroendebaksmällan i så fall. Den som vännen riskerar att drabbas av i efterhand, kanske av ångest över att ha släppt ut för mycket. Troligtvis framkallad av det där bekräftelsebehovet, vår ständiga önskan om att bli sedda, här och nu. Inga konstigheter.

Men när det handlar om allvarliga problem och trauman och som inte kan bollas över en låda hämtmat krävs det professionell hjälp. Och vi befinner oss mitt i en terapiboom. Allt fler vill prata sig till ett bättre liv.

Tv-kanalerna har länge gödslat trenden med alltifrån Dr. Phils amerikanska terapisoffa till hyllade dramaserier som ”In treatment” och SVT:s pågående realityserie ”Par i terapi”. Att lätta på hjärtat ses som det mest vattentäta vi kan göra för att må bättre. Dra ur proppen på insidan, låta hemligheter, klavertramp och bistra sanningar träda fram i strålkastarljuset. Men när ”Kropp och själ” i P1 synar samtalsterapi från ett annat håll är det svårt att inte stanna upp och haja till.

Hur medvetna är vi egentligen om biverkningarna av samtalsterapi? Till skillnad från läkemedel finns det ingen bipacksedel som listar oönskade, oftast negativa effekter. Ämnet är visserligen inte helt ostuderat, men det finns ingen organiserad översyn som ger oss kunskap om vilka efterspel terapi kan få. ”Kropp och själ” diskuterar begreppet biverkningar och reser frågan: borde samtalsterapi ”ha en bipacksedel”?

Själv saknar jag akademiska poäng inom ämnet, men studsar till över fakta som att antalet personer med psykologlegitimation har fyrdubblats sedan 1980-talet. Då har inte ens antalet terapeuter och livscoacher räknats in.

När de inbjudna psykologerna kallar delar av sin bransch för ”laglöst land” och ”vilda västern” skrämmer det mer än att läsa bipacksedeln till asken Kåvepenin på nattduksbordet.

Till skillnad från tv-terapi och exponering inför vänner ställer ”Kropp och själ” en vettig fråga. Ett problem som kan vara lika mycket ditt som mitt.

Linn Dupont