Skönt humorprogram överraskar

Hur blir man rolig på scen? Hur levererar man ett skämt så att publiken skrattar? Hur skriver man ett skämt?

Det är frågor som deltagrna i nya Kanal 5-serien ”Mitt liv är ett skämt” brottas med. Upplägget är simpelt. Ett antal hel- och halvkändisar ska med några få dagars förberedelser ställas sig på en stand up-scen och underhålla. Samtliga tävlande coachas av Mårten Andersson och Kristoffer Appelquist. Två proffs som fungerar utmärkt som i sina roller och dessutom sprider en skönt avslappnad stämning omkring sig.
Första programmets två tävlande, Glenn Hysén och Hannah Graaf, lät på papperet som en enkel match för den gamle landslagsbacken. Som gjort sig känd på Twitter som en man som sällan undviker att ordvitsa på klassiskt Göteborgsmanér.
Det bästa med ”Mitt liv är ett skämt” är själva förberedelserna. Första mötet i Glenn Hyséns ungkarlslya där han kollar hockey på tv med en skål ostbågar och en liter mjölk framför sig på soffbordet är fanimej magiskt.
Eller en höggravid Hannah Graaf som undrar vad hon gett sig in på och berättar om sin scenskräck.
Och Kristoffer Appelquist summerar deras första möte:
”Hon är inte rolig. Men hon är skön och helt orädd.”
Och sen, samme Appelquist, efter första manusmötet där Graaf levererat flera kul skämt:
”Det där såg jag inte komma.”
Ni börjar ana vart det här är på väg, eller hur? Ja, jag tycker omedelbart om ”Mitt liv som skämt”. Produktionen har ingen jättebudget men håller samma höga klass som många av Kanal 5:s bästa program, ”Arga snickaren”, ”Sofias änglar” och ”Nybyggarna”.
Och sen måste jag hålla med Appelquist om Hannah Graaf. Hon var riktigt rolig.

Säsongspremiär på måndagskvällen även för ”Schulman show”. Jag har uppskattat ”Schulmans show” när det har rullat som webb-tv-program på aftonbladet.se. Schulman med sidekicken Markus Larsson och två inbjudna gäster som sitter och snackar lite om diverse olika tv- och youtubeklipp eller annat nätrelaterat. Alex Schulman för samtalet med säker hand och har själv åsikter utan att för den skull ta över samtalet.
Visst, det kan bli både väl nördigt och lite för mycket interna skämt ibland. Men som anspråkslös talkshow tycker jag att det funkar. Ett bra sätt att avsluta en måndagskväll på.

Stefan Lindqvist