535 skoldagar – och resten av livet

Ta vilken bespottad småstad som helst. En av alla de orter i vårt avlånga land som lever i skuggan av Stockholm.

Jag färdas omedelbart några trafikzoner bort. Kastar ett öga i backspegeln. Ser tonårsjaget parkera moppen utanför Kullagymnasiet i Höganäs. Påminns om tre omvälvande år av mitt liv som har fösts åt sidan, negligerats, ibland rent av glömts bort. Gymnasiet? Big deal.

I går sände SVT2 ”Estetjävlar”. En dokumentär där filmaren Anders Jansson har följt klass ES08 på Torsbergsgymnasiet i Bollnäs från elevernas antagningsprov tills att de drar på sig studentmössorna och kliver ut i det som kallas vuxenlivet. 535 skoldagar som de flesta kan pricka av på livets cv. En period som Anders Jansson belyser som viktig. En knölig tid som många ger sken av att vilja glömma.

Men parallellt med att eleverna dansar, pluggar och övar in teateruppsättningar växer en annan bild fram. Den om sökandet efter en identitet.

Vilken bit är jag i livets pussel? Vad finns att hämta här? Satsa eller dra? Var hör jag egentligen hemma?

Tittaren får följa ett par elever på nära håll. Populära Madelen som kniper alla huvudroller. Amanda som bara är ute efter att ha roligt, men ställs öga mot öga med cancer. Peter som ger prestationsångesten ett ansikte. Och Felix och Natalie vars liv förändras över en natt.

Kontexten i sig är fin. Gymnasietiden förknippas med många starka minnen. Och efter Bollnäselevernas första läsår droppar jag garden.
Plötsligt kvittar det om du nyss blivit myndig, beviljats ett banklån eller fasar för att pricka de 30. Likadant gäller om du sitter på höga hästar i huvudstaden eller tjuvröker vid fotbollsplanen i Lerberget. Det är fritt fram för känslorna att tränga sig på.

Småstad som storstad. Skola som karriär. Ung som gammal. ”Estetjävlar” handlar om mer än att pröva hatkärlek till småstäder eller att skildra ett betydelsefullt kapitel i ungas liv. Filmen fångar upp den bit av vardagen som går att översätta till vad som helst.

Jag tänker på ”Searching for Sugar Man”. En annan svensk dokumentär som reser liknande frågor kring jaget och livet. Som lämnade samma svar som eleverna i Bollnäs, om än ordagrant.

”Home is where acceptance is”.

Linn Dupont