Kärlek, död och allt mittemellan

En ung man ligger i en sjukhussäng med håret i tovor och bleka intorkade läppar. Två sköterskor, klädda som om de jobbade med radioaktivt avfall, vänder honom och rengör hans variga liggsår. Tårarna strilar ner för mannens kinder. När den yngre sköterskan snabbt torkar bort dem med sin tillfälligt nakna hand får hon en mördande blick av kollegan.

Mannen i sjukhussängen är en av alla dem som Jonas Gardell vill ge upprättelse. Vi har alla hört talas om hur det var när Aids kom till Sverige. Men de flesta av oss har inte sett hur det var. Hur förnedrande och fördomsfullt människor behandlades. Det får vi nu, när Gardells bok “Torka aldrig tårar utan handskar” visas som serie i tre delar. Det är bara första delen som ännu släppts i bokform. “Nu får man ju reda på vilka som dör innan man hinner läsa resten av böckerna” påpekade tidningen QX:s reporter i en intervju med Gardell. “Men tänk såhär”, svarade han. “De flesta dör. För så var det i verkligheten”.

Jag hinner nätt och jämnt läsa klart sista sidan i trilogins första del som heter “Kärleken”. Jag har lärt känna Rasmus och Benjamin och tillsammans med dem fått snudda vid det ofattbart hemska som är på väg att ta över deras liv. Det första jag tänker när jag slår på tv:n på måndagskvällen är att det går så snabbt. När man har läst en bok är det i princip omöjligt att inte bedöma filmatiseringen utifrån den. Men jag tror faktiskt att det går snabbt även för dem som inte har läst. Barndomar, ungdomstider och vuxenliv parallellberättas i korta, stundtals hetsiga drag. Även scenerna i sig spolas fram och tillbaka och blir röriga. Rasmus byter kläder på en tågtoalett. Han har en svart skjorta på sig, sedan en vit. Sedan den svarta igen. Enligt Gardell består serien av bokens “dramatiska spets”, de “emotionella höjdpunkterna”. Ändå får jag känslan av att regissören försökt få med allt, varenda replik.

De här bristerna uppvägs med råge av Adam Pålssons och Adam Lundgrens skådespel. Det låter klyschigt, men jag har sällan sett sådan elektrisk spänning mellan två karaktärer förr. Det är de, där de står mitt i stormen, som trots ryckigt berättande ger serien en bärande stomme.

Stina Linde
linde.stina@gmail.com