Mediecirkus i Nobelmanegen

Måndag morgon och Nobeladrenalinet börjar sakta lämna kroppen. Tomheten ger sig till känna. Var det inte mer än så? Ska jag behöva vänta ett helt år till nästa rusch av förväntningar, vadslagningar och hopp? Nobelveckan är kulturkoftornas julafton. En mediefestival utan dess like.

”Jag känner mig äcklad av de hysteriska proportioner som cirkusen kring Nobelpriset i litteratur har tagit de senaste åren. Gör man verkligen den seriösa litteraturen en tjänst genom dessa sanslösa upphaussningar av enskilda författarskap?” frågar sig författaren Eva Ström i Sydsvenskan. Hon orkade inte läsa mer än hundra sidor i Mo Yans bok i somras.

Jag känner mig träffad. Jag tycker att mediebevakningen gärna hade kunnat bre på ÄNNU mer och vara ÄNNU större inför tillkännagivandet av Nobelpriset i litteratur. Och då har ändå alla Sveriges kulturnyheter och kultursidor blåsts ut för att kunna lyfta upp en enda författare på piedestal.

Varför egentligen? För att det helt enkelt är det största internationella litteraturpriset som finns i dag.

Visst, Nobels litteraturpris är mer ett EM än ett VM, med tanke på att 81 pris gått till Europa och 28 pris till övriga världen.

Visst, priset speglar de patriarkala strukturer som finns i samhället genom att Akademien envisas med att prisa fler män än kvinnor.

Visst, man kan ha åsikter om vinstsumman på åtta miljoner (även om det är en bråkdel av de summor som går till vissa fotbollsstjärnor, skådespelare och musiker).

Visst, man kan vara kritisk till att just kinesiske Mo Yan fick priset, som senast förra året kopierade delar ur ett tal av den tidigare kommunistledaren Mao Zedong.

Och ändå. Det här är enda gången på året som vi på allvar pratar om utomeuropeisk litteratur. Enda gången på året som spännande och etablerade (men i Sverige ofta okända) författarskap placeras i mediernas strålkastarljus. På bästa sändningstid.

För två veckor sedan hade jag knappt hört talas om den ukrainska journalisten som skrev om kvinnliga krypskyttar under sovjettiden eller den kenyanska författaren som skildrat kolonialismens och krigets skugga. Nu har jag beställt böcker av Svetlana Aleksievitj och Ngugi wa Thiong'o.

Mediebevakningen kring Nobelpriset i litteratur må vara en cirkus. Men när de gulddekorerade dörrarna i Börshuset öppnas och namnet tillkännages – öppnas också dörrarna till en bredare läsarkrets. På sikt skapas kanske en bättre förståelse för andra länders litteratur och kultur.

Anna Thulin