Glöm svensk sommar
Göran Holmquist recenserar turnépaketet "Svensk sommar", som på lördagen nådde Helsingborg och Sundspärlan.
Bildmaterial
När Johan Blohm fick igång en gungande boogie-woogie i Helsingborg undrade vår recensent vad Jerry Lee Lewis gjorde i Malmö.
Svensk sommar
Svensk sommar
Sundspärlan, Helsingborg
lördag 1 september
MARIE LINDBERG 1
MARKUS FAGERVALL 1
NISSE HELLBERG 3
THE REFRESHMENTS 3
Konsert.
KONSERT
Svensk sommar
Sundspärlan, Helsingborg
lördag 1 september
MARIE LINDBERG 1
MARKUS FAGERVALL 1
NISSE HELLBERG 3
THE REFRESHMENTS 3
I lördags slogs ett ovälkommet rekord. Jag noterade sommarens sämst spenderade tre och en halv timme.
Turnén "Svensk sommar" nådde Sundspärlan. Final för en folkparksrunda som gått sådär.
Det var småkyligt, det föll regn, och även om det vädret utmärkt denna svenska sommar var det inget bra utgångsläge för en helkväll på utescenen.
Marie Lindberg verkar vara en snäll tjej som gärna skulle få ta hand om mina småttingar, om jag hade några. Men min lördagskväll skulle hon och det anonyma kompbandet inte fått ta hand om. Höll på att somna stående. Ett knippe konturlösa ballader som alla lät ungefär som "Trying to recall". Avslutningsvis, när hon glatt tackade för applåderna, konstaterade hon att utan det bidraget till melodifestivalen hade hennes visor legat kvar i byrålådan. Det borde de ha gjort.
Tänkte att jag istället kunde ha suttit med ett par kompisar över en öl.
Pigtjusaren Marcus Fagervall fick några unga tjejer att tjuta i falsett, men jag är ingen tonårstjej och konstaterade att han och bandet bakom ljus, rök och dunder är låtsas-rockare i lånade poser. Marcus är en oprövad Idol-vinnare, som ännu lever på att vara gullig. Han fungerar hyfsat som balladsångare i singelhiten "Everything changes". Några andra låtar har han inte. Och sålde få t-shirts.
Och jag som kunde sett Torsson på Röstånga stationshus istället!
Nisse Hellberg och hans röjiga rockabillyboys är på riktigt. Gitarristen Janne Lindén är en fena. Men eftersom de körde exakt samma grej som i Båstad i juli blev det en favorit i repris. För trettionde gången gjorde han oinspelade "Kul att ses — tack och adjö" och eftersom den gick hem även den trettionde gången lovade han att lägga den snärtiga låten på nästa platta. Tack, Helsingborg.
De gemytliga gubbsen i The Refreshments levererar alltid hantverksskicklig rock'n'roll. Men de är sina egna kopior. Detta var cirka sjuttioelfte gången jag såg dem live, och "Miss you Miss Belinda" är fortfarande det bästa de åstadkommit. När den fingerfärdige pianisten Johan Blohm hamrade loss i en medryckande boogie-woogie undrade jag vad Jerry Lee Lewis gjorde på KB just då.
Klent med folk var det också. L-G Nilsson på Sundspärlan gissade på 500 i publiken, med det vete fan. Klockan 21 öppnades porten för fri entré. Ingen gick in.
Det var förresten inte ens sommar längre.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus