Rockig Jill skruvade upp volymen

Dela denna artikel

Konsert Publicerad 18 februari 2008 kl. 13:53 Uppdaterad 18 februari 2008 kl. 14:32
  • Jill Johnsson Mats Roslund/ARKIV

"Kåvepenin är skitmedicin. Först när jag krävde riktig penicillin, sån som karlar får, släppte det halsonda."

Jill Johnson tvingades ställa in i Borås för en vecka sen. Men i söndags var rösten tillbaka. En frisk röst behövs mer än någonsin i Jills karriär. Konsertturnén med titeln Music Row, precis som hennes senaste platta, är nämligen inget mindre än en veritabel ljudshow och jag vågar påstå en chockartad sådan för många av Jills fans.

Om man ska göra något riktigt nytt av den musik Jill Johnson jobbar med så finns det kanske inte så många andra sätt än att dra upp volymen. Det här innebar att även känsloladdade låtar typ nyskrivna Baby blue paper sprängde sig förbi trumhinnorna och in där det kändes mindre behagligt. Rent fysiskt.

Välkända godingar som Angel of the morning och Rythm guitar, som finns med på nya plattan, blir i dagens konsertform kyliga och sterila av alltför mycket elektronik. Jag tror att Jill är högst medveten om att hon riskerar lite av sin tidigare image, alltså måste man beundra henne för konsekvensen att fullfölja ett nytt uttryckssätt. Den tuffa rockkaraktären följde genom kvällens samtliga cirka 20 låtar, som Life in the fast line. Åtskilliga flöt ihop men piken, den maxade demonstrationen av det nya grymma soundet, discofärgade Say something, blev en omskakande upplevelse av så-här-kan-det-faktiskt-också-låta-om-country!

Kanske ska vi räkna med mer sånt framöver från Jill Johnson, om hon nu inte drar sig mer åt blueshållet där det finns mer att hämta av improvisation och spontanitet. Faktum är att denna countryns främsta företrädare i Norden sparade just en blues, Need your love so bad, till själva finalen. Där hon dessutom verkade stortrivas och där kapellmästataren Göran Erikssons gura levererade kvällens mest inspirerade solo. Nämnas bör också hela bandets a capella-sång med Love is a rose som slutnummer. Tack för den öronläkningen. I övrigt var allt bekant hos Ängeholmstösen, som det chosefria och på gränsen till bonniga mellansnacket.

Knut Johansson

Textförstoring

Jill Johnson Music Row Live

Helsingborgs Konserthus 17/2
Genre:
Betyg: 3

Kommentarer

Tågstopp Helsingborg–Hässleholm Risk för översvämning på spårområdet.

Konsert

Huvudnyheter