Tiden stod stilla på Vega
<b>Bon Iver</b>
Vega, Köpenhamn
Torsdag 25 september
Genre: Singer/songwriter-pop
Betyg: 4
Konsert. ”What might have been lost” ekar i mitt huvud när jag lämnat Vega och går Istedgade fram. Det är den sista strofen som varsamt bedövar mig när en fullproppad konsertsal sjunger allsång till Bon Ivers låt ”The wolves”. Och hade jag missat konserten skulle jag vara en smått fantastisk erfarenhet fattigare.
Justin Vernon, som Bon Iver egentligen heter, hyrde för några år sedan en stuga i den djupaste amerikanska skogen efter att ex-flickvännen krossat hans hjärta. Där fanns endast naturen och en gitarr för att hjälpa honom igenom sorgearbetet.
Självterapin resulterade i det starka albumet ”For Emma, forever ago” som kom i våras. Ett av årets skiraste singer/songwriter-album.
Live har Justin Vernon med sig ett tremannaband. Gitarristen må se ut som en 14-åring men är en genialisk sparringpartner och har en tre gånger så gammal mans begåvning. De övriga två medlemmarna fyller på med trummor, bas, orgel och kör.
Låtarna får en organisk inramning som höjer intensiteten, ger låtarna mer rymd och förstärker nyanserna. ”Creature fear” avslutas i ett kraftfullt crescendo som bara kan anas på albumet. Scenen badar ofta i rött ljus. Kanske för att påminna oss om att det är på blodigt allvar.
Det som gör gruppen och framför allt Justin Vernon till en säregen artist är dels hans stora röst, dels att han inspireras starkt av ledsna soulballader. Om man kan tänka sig en fin mix mellan en tidig Ben Harper, American Music Club och Bonnie "Prince" Billy kommer man ganska nära hur Bon Iver låter.
När bandet lämnar scenen efter 45 minuter sitter Vernon ensam kvar och gör en hjärtskärande version av ”re:stacks” och tiden står stilla i fem minuter.
Som första extranummer ger sig bandet ut på en farlig lina när de gör en Talk Talk-cover. Det är otroligt djärvt, smakfullt, men skulle kanske ha slutat på idéplanet. Att jag känner så kan bero på att jag håller Talk Talks sena skivor så nära hjärtat och tycker att de ska lämnas orörda.
Allt blir snabbt förlåtet i och med den extatiska allsången i kvällens sista låt. Jag kan inte se annat än att Bon Ivers framtid är ljus, fylld av känslosvallningar och att den ska bli oerhört intressant att följa.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus