"Hela konserten handlar om stämning och utstrålning"
Bildmaterial
Amanda Jenssen
The Tivoli
Fredag 7 november
Genre: Pop/rock
Betyg: 4
Konsert. I publiken som väntar på Amanda Jenssen på The Tivoli kan man pricka av både breda leenden som blottar tandställningar och mogna fingertoppar som greppar rödvinsglas.
Samtidigt på TV4 avrundas fredagens ”Idol”-avsnitt. Det är samma program som förra året introducerade den då 19-åriga Amanda Jenssen som artist. Hon knep andraplatsen och undvek därmed förbannelsen som regelmässigt gör att vinnarens artistskap glöms bort lika snabbt som debutalbumet spelas in.
In på scenen kommer hon iklädd svart trikåfodral, rött rep i midjan och blomhatt med flor. Med sig har hon sitt sex man starka band.
”Skönt att vara hemma”, säger sångerskan i slutet av konserten, men att hon är hemma syns nästan direkt. Inte bara geografiskt – Jenssen växte upp i Lund innan hon flyttade till Stockholm – utan även i sin roll på scenen.
Kroppsspråket är karismatiskt utan att det blir teatraliskt. Hon ömsom taktslingrar sig, ömsom exploderar i dansspasmer. Självsäkerheten genomsyrar varenda trånande blick, varenda smidig scenförflyttning.
Amanda Jenssen är tillräckligt oförutsägbar, lidelsefull, originell och energisk för att man ska få fullt förtroende för henne. Inte ens mellansnacket är pinsamt.
Singlarna ”Do you love me” och ”Amarula tree” funkar bra, liksom de mindre kända låtarna från hennes debutalbum ”Kill your darlings”. Hela konserten handlar om stämning och utstrålning.
Jenssen har ögonen stängda ungefär lika ofta som de är öppna, och hon sjunger som om hon inte riktigt vill släppa taget om de sista stavelserna i varje mening.
Det är innerligt till bristningsgränsen i ena låten. I nästa börjar hon skratta.
Ibland drunknar orden i de pampiga arrangemangen, i trummorna, trumpet- och saxofonspelet. Men själva rösten är i toppform. Hes, djup och genomträngande.
Om The Tivoli tagit in en jury bestående av slumpmässigt valda skivbolagspersonligheter hade de varit tvungna att krysta fram en tår, eller åtminstone en ordvits.
Även om Amanda Jenssen avslutar med sin mest uppskattade låt från just ”Idol”, Leonard Cohens ”Hallelujah”, är det orättvist att fylla en recension med referenser till programmet. Här har vi nämligen en artist som har tagit sig så mycket längre än ”Idol” och fredagsmyssofforna.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus