Sylvia med storband fick Konserthuset att gunga
Bildmaterial
Sylvia Vrethammar.
Sylvia in Consert
Jazzkonsert med Sylvia Vrethammar och Roger Berg Big Band i Helsingborgs Konserthus lördagen den 8 november.
Genre:
Betyg:
Konsert. Arrangerande Harry Arnold-Sällskapet kunde glädja sig åt ett nästan helt utsålt konserthus när Sylvia Vrethammar och Roger Berg Big Band stod på scenen på lördagskvällen. En konsert som slutade med stående ovationer sedan de medverkande hade gett publiken en mer än två timmar lång konsert med ett varierat innehåll.
Sylvia Vrethammar är en veteran med en 40-årig karriär bakom sig. Men hon håller. Vid 63 års ålder har hon en röst som är mogen och rutinerat välbehandlad - men ingalunda på upphällningen.
Roger Berg Big Band med kapellmästaren vid det centralt placerade trumsetet inledde med Sun Valley Jump, Swanee River och ett ärtigt arrangemang av O, sole mio. Det skickliga storbandet med fem saxar, fyra tromboner och fyra trumpeter plus en kompgrupp med bas, gitarr, piano och trummor hade säkerligen hörts utmärkt bra i konserthuset utan mikrofoner och förstärkare. Nu blev ljudet stundtals aningen påträngande. Men bandet visade upp en spelglädje och en professionalism som inte lämnade något övrigt att önska.
Sylvia Vrethammars make Alex Gietz dirigerade bandet under de vokala inslagen, och här blev det en blandad repertoar som visade den spännvidd sångerskan har. Gamla godingar av Cole Porter, Bert Kaempfert, och Billy Joel avlöstes av Majas visa med basisten Lasse Lundström som komp, en liten skimrande pärla, där publiköronen fick hämta sig. Skimrade gjorde också framförandet av Champagne, titelmelodin på Sylvia senaste album med pianisten Jan Lundgrens grupp.
Sylvia Vrethammar ger nog ingen konsert utan att det finns sydamerikanska rytmer med, och det är hennes bästa gren. I The girl from Ipanema med ett suveränt gitarrsolo, Samba Brazil med ett decibelrikt men uppskattat trumsolo och en bossa nova med svensk text bjöd Sylvia Vrethammar på värmande rytmer och kongenial tolkning med sin varma och fylliga röst. Sedan blev det mer gamla godingar som Strangers in the Night och Love is all that I can give to you. Stående ovationer från publiken, familjära och andra blomsterhyllningar och två extranummer. Här kom till slut ”signaturen” E viva Espania.
Gunilla Ernlund
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus