”Le frankofili, som vi kallar det”
Bildmaterial
Sébastien Tellier
KB, Malmö
Lördag 7 februari
Fransk elektronisk pop
Betyg: 4
Konsert. En timme efter det att Emilia och Alcazar gått vidare till Globen så ställde sig fjolårets mest avslappnade Eurovision-deltagare på KB:s scen i Malmö. Sébastien Tellier anlände utan golfbil och badboll men dock med de karaktäristiska solglasögonen, en hand som for genom det stripiga håret och en kunglig vinkning.
Hitten ”Divine” klarades av tidigt och halvsegt i glassig Riviera-tappning.
Men det vore för enkelt och orättvist att placera Tellier i schlagerträsket. 34-åringen, som liknats vid Serge Gainsbourg, spelar i den finaste av franska ligor. Den som innehåller Daft punk, Air (som upptäckte honom) och Phoenix och som får oss frankofiler att njuta.
Att han platsar bevisade han och de tre duktiga kompmusikerna med råge. I låtarna är han en seriös musiker ut i fingerspetsarna. Tillsammans levererade de sylvass dansgolvsstämning i ”Fingers of steel” och publikfriande magi i underverket ”La Ritournelle” från albumet ”Politics”.
Mellan låtarna däremot är Sébastien Tellier ett skäggigt freak som tar glupska klunkar vitt vin och kläcker ur sig grodor på löpande band. Men med den nonchalanta franska brytningen kommer han undan med allt.
”Le frankofili, som vi kallar det”, säger han med en armviftning.
Det ordinarie setet avslutades med ”L'amour et violence”, kärleken och våldet. Tellier badade i rött sken från strålkastarna och det lugna introt vecklades ut på vemodig franska. Kompmusikerna dök upp en efter en ur skuggan och förstärkte hans spel med smygande syntar och trummor till ett elektroniskt epos i rokoko-stil.
När låten tonades ner rullade Tellier upp på mage på pianot med fötterna ihopslingrade och vinglaset vid fotändan. Ännu ett märkligt stilleben från denna posör, innan han utstuderat trillade ner på golvet och blev liggande.
Fem minuter senare återuppstod han studsande över pianot, påbörjade en obscen lek med mikrofonen och tog slutligen posen som skrevande 70-talsporrkung med ena benet uppe på ett slutsteg. Blir man äcklad eller fascinerad av Sébastien Tellier? Både och. Quatre poin!
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus