Perfekt i teorin
Bildmaterial
A Camp med Nina Persson, Niklas Frisk och Nathan Larsson.
A Camp + Kristofer Åström, The Rainaways
Konserthuset, Malmö
Lördag 4 april
Genre: Konsert
Betyg: 2
Konsert. Rockkonserter för sittande publik har en förmåga att bli aningen stelopererade. Man kan kalla det andaktsfullt, stämningsfullt... eller segt.
Kristofer Åström och det två man starka bandet The Rainaways värmde upp inför A Camps konsert med några smakprov från albumet ”Sinkadus” som släpps på onsdag. Deras insatser gav ett löfte om en välmående alternativrock som tangerar americana.
Bortsett från ett smärre gitarrproblem genomförde Åström en trevlig spelning för ännu glesa stolsrader.
När A Camp gjorde entré hade så gott som alla platser fyllts. Trådsmal och kattlik, med ett glas vitt höjt i skyn kom Nina Persson in på tolv centimeter höga klackar. Hon började något hes med ”The crowning”. Material från ”Colonia” fortsatte att dominera spelningen.
Bandets repertoar är huvudsakligen lugn, det får man ta med i beräkningen. Men något fattas och det är svårt att sätta fingret på vad.
Visst jobbar de. Nathan Larson vräker sig fram över scenen. Niclas Frisk spelar med inlevelse och låter sitt långhåriga huvud följa med i varje ackord. Nina Persson poserar svalt mot en scenografi med japanska vikskärmar och sidenlampor. Ljusshowen är Jean-Michel Jarre-svulstig.
I teorin är allt perfekt. Från det förinspelade fågelkvittret till Eggstone-sångaren och The Cardigans-producenten Per Sundings insats som stand in för Nicolai Dunger i duetten ”Golden teeth, silver medals”. Ändå är uttrycket avmätt, på rutin.
Trion var för kvällen förstärkt med trummor och klaviatur. Kanske behöver livesättningen bli ännu större.
Något lyfter i ”I can buy you”, där Kristofer Åström och Johan Håkansson förstärker på gitarr och tamburin.
Ett par covers har slängts in som jokrar i leken. En låt av Daniel Johnston, och så Grace Jones ”Time bandits”, snyggt framförd i svalt souligt arrangemang.
Till sist vill Nina ge bort en födelsedagspresent. Hennes kompis Magnus fyller år denna kväll, säger hon och gratulerar.
”Tack tack”, halvviskar den högreste The Cardigans-basisten Magnus Sveningsson, som råkar sitta bredvid mig. Utan vidare presentation rullar gåvan igång, David Bowies ”Boys keep swinging” i rak och festlig tappning.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus