Doherty som förväntat
Konsert. Det är skönt med artister som till synes utan ansträngning lever upp till sitt rykte. Den notoriske strulputten Peter Doherty kryper visserligen inte in på scenen med en kanyl i armvecket, han verkar snarare ivrig att komma igång. I övrigt uppträder han nästan exakt som förväntat.
Bandlös, men utrustad med en akustisk gitarr slirar han sig igenom låtar från soloplattan, Babyshambles och The Libertines. Det är trubadurstuket som gäller. I hatten har han ett spelkort instoppat (spader ess). Det tappas snabbt, och ungefär lika undflyende är den musikaliska skärpan.
Peter Doherty ger sig på ”Billie Jean” för att hylla Michael Jackson, men kommer snabbt av sig och försöker igen. Det går sådär. Bättre funkar Neil Youngs ”The needle and the damage done” som han sjunger från direkt hjärtat.
Trots bristen på fokus har konserten förtjänster. Många av Dohertys kompositioner är i grunden så starka att inte ens ett valhänt framförande kan förstöra dem. Med låtar som ”Music when the lights go out”, ”The man who would be king” och ”Can’t stand me now” understryker han sin enorma begåvning. Dessutom passar han på att vara generös mot de törstigare delarna av publiken. Att han har ett stort hjärta råder det ingen tvekan om.








Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus