Perfekt balansgång mellan humor och allvar
Bildmaterial
Sissela Kyle blandar humor och allvar i showen Dina dagar är räknade. Med avstamp i sitt eget liv lyckas hon säga något allmängiltigt om så allvarliga ämnen som livet och döden.
Sissela Kyle blandar humor och allvar i showen Dina dagar är räknade. Med avstamp i sitt eget liv lyckas hon säga något allmängiltigt om så allvarliga ämnen som livet och döden.
Sissela Kyle – Dina dagar är räknade
Konserthuset i Helsingborg
Fredag 26 februari
Revy. Det var insikten att även hon en gång kommer att dö som gav Sissela Kyle idén till Dina dagar är räknade. Trots det dystra utgångsläget är det ingen allvarsam existentiell show som spelas upp när hon tar sats och kastar sig ut på en resa genom livet.
Första akten börjar med uppväxten i Partille, fortsätter vidare till scenskolan, privatteatrar i Stockholm och länsteatern i Dalarna. Sissela Kyle växlar mellan rollen som sig själv, den skeptiska tonårsdottern, surkäringen och ett tvåsiffrigt antal roller till. Hon blandar det privata med det allmänna, börjar med ett exempel från sitt eget liv och går sedan vidare till bredare poänger. Komiken uppstår i kontrasten mellan humor och allvar, skrattet fastnar i halsen och publiken sitter alldeles knäpptyst. Det är en svår balansgång som Sissela Kyle, tack vare sin erfarenhet, scenvana och slagfärdighet, klarar galant. Här finns inget glitter, inga flashiga effekter eller pålagda gapflabb, bara en mogen kvinna som står rätt upp och ner på scenen och talar väldigt personligt om något så allvarligt som livet och döden.
Medan den första akten tar upp medelålderskriser, könsroller och den klyschiga farsen rymmer akt två Mona Sahlin-imitationer, fridans för freden och ekologisk koreografi. Det bjuds på bastubaspel från Sami Al Fakir, som också får bolla några repliker med huvudrollsinnehavaren. Det är första gången under den drygt två timmar långa föreställningen som Sissela Kyle inte är helt ensam på scenen. Hon lyckas med något som få andra klarar, nämligen att driva en hel föreställning alldeles själv utan att för en sekund tappa publikens intresse. Hon har naturligtvis hjälp av en välskriven dialog, men succén är ändå hennes. Det är hon som gör grovjobbet.
Min enda invändning är mot akt två där det spretar betänkligt. Här har manusförfattarna möjligen tagit sitt jobb lite för lättvindigt och förlitat sig väl mycket på Sissela Kyles förmåga att ro föreställningen i hamn. Det förtar inte prestationen, men ger i sammanhanget en känsla av att det här kunde ha gjorts bättre.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus