Egensinne fyller stilarna
Bildmaterial
Josefine Lindstrand nockade recensenten Fredrik Fischer med sin fullmatade jazz. Full pott för dunkerskonserten.
Josefine Lindstrand
Dunkers, Helsingborg
Torsdag 4 mars
Genre: Nyjazz
Betyg: 5
Konsert. Jag tvekar i fråga om genrebeteckningen ovan. Egentligen är det omöjligt att beskriva Josefine Lindstrands musik med gängse begrepp eller referenser. Man får lita till antydningar och ungefärligheter.
Musiken är på en gång romantisk (både i konstmusikalisk och mer allmän mening), sensuellt utsvävande och finurligt småskuren. Ena stunden är det kontrollerat ångestladdad a capella-visksång och i andra har Lindstrand ur sin röst tagit fram en förstklassig, elastisk jazzsopran. I nästa stund väller en ljudmatta av bästa 90-talistiska svenska popmärke fram. Och genom allt detta tränger upptäckarglädjen hos en musiker som låter rollerna som tonsättare och tolkare ständigt inspirera till nya storverk. För åhörarna är det bara att hålla i hatten och sugas med i den glada malströmmen.
Josefine Lindstrands i bästa mening egensinniga stycken vindlar fram mellan stilar och uttryck. Inte som en kuslig labyrint utan som en spännande skogsstig som plötsligt kan leda ut på en klippa med utsikt över hela världen eller rätt in på en rökig jazzklubb.
Mellansnacket var minimalt och bestod till största delen av låttitlar. Å andra sidan har jag sällan hört en artist ha ett så personligt uttryck. Detta gör att musiken blir både konst i sig och en berättelse om konstnären.
Det är mer paradoxalt än det låter eftersom Josefine Lindstrands låtar och framföranden samtidigt är mycket gåtfulla och starkt kännbara. Melodierna glider och virvlar runt. Harmonierna går på upptäcktsfärd långt bortom allfarvägarna. Och arrangemangen i allt från en impressionistiskt exakt vals (”The Net”) och den glamourösa ”There Will Be Stars” till en tekniskt briljant utförd ragtime-blues (”Jewels”) är ständigt eleganta och överraskande.
Tillsammans med sina tre musiker – den inlevelsefulle pianisten Jonas Östholm, trumpetaren Gunnar Halle och slagverkaren med mera Fredrik Myhr – gör Lindstrand ett djupt intryck som inte minst märks i publikens applåder. De talar lika mycket om förväntan som om uppskattning. Vad kommer härnäst?
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus