Roligt men också lite elakt
Bildmaterial
Dave Collins (den långhårige) och Shane Dundas: The Umbilical Brothers.
"Heaven by storm"
The Umbilical Brothers
Helsingborgs stadsteater, tisdag 20 april
Betyg: 5
Stand up/teater. Den röda lampan lyser i halvdunklet utanför Stadsteatern. Det finns inte en biljett att uppbåda till Umbilical Brothers första framträdande i Helsingborg. I kassan råder en lätt upphetsad stämning, folk har ringt och letat plåtar som inte hämtats ut och frågat om det finns något att köpa på Blocket. Det gör det inte.
Föreställningen "Heaven by storm" är Dave Collins och Shane Dundas första med en röd tråd, ursprungligen skriven till Edinburghfestivalen 1995. Ett inspelning som ekar ut över en tom scen beskriver hur bröderna försöker ta sig från Tokyo till Helsingborg för kvällens show. De dör på vägen och hamnar hos Gud, som berättar att det bara finns en plats ledig i himlen. Som det icke-interventionistiska väsen Han kommit att bli, låter Han bröderna själva bestämma vem som ska få komma till Honom. Det är inget vist beslut.
Den röda tråden är tunn som delarna av det imaginära hårstrå Shane klyver med sitt lika imaginära svärd i en inledande "Taxi Driver"-parodi. Den finns där för att låta Umbilical Brothers tematisera sina skämt genom de fristående sketcherna, men eftersom deras comedy främst bygger på ultrafysisk mim med ljudeffekter och Jackie Chan/Gråben & Hjulben-våld sitter man knappast och väntar på upplösningen.
Shane gör ljudeffekter, Dave agerar. Det är bländande skickligt, men det slutar inte där. "Heaven by storm" är till stora delar improvisationsteater. Enkla situationer, som Daves morgonvanor eller när Shane vill utveckla akten med hjälp av syrsan Andrew, är inte bara läcker gestaltning. Bröderna har utrymme att leka med sina egna skämt, inte sällan till synes för att utmana och roa den andre.
Skicklighet kan bli uppvisning och The Umbilical Brothers är verkligen otroligt skickliga. De undviker att föreställningen blir ett meningslöst fyrverkeri av tricks genom att inte låta den stelna. Delar av den verkar uppfinnas på platsen, som när Shane plågar en man i publiken som ignorerar honom och tittar efter Dave i kulisserna. Som allt bröderna visar upp denna kväll är det roligt, oförutsägbart och med en liten gnutta elakhet som gör att man sitter lite på stolskanten. Det känns som om vad som helst kan hända.
Flera gånger gör det också det.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus