Störningsmomenten har inte en chans
Anna von Hausswolffs musik går inte på tomgång. Det gör däremot en brandbil
som står parkerad nära scenen där hon uppträder.
SIESTA 2010. Jag såg den 23-åriga superdebutanten på Dunkers konserthus så sent som förra fredagen. Hon levde upp till alla lovord, även om jag riktade en del kritik mot arrangemanget. Publiken fick komma och gå efter behag och dagsljus strömmade olyckligt in i lokalen.
Dessa störningsmoment får dock betraktas som ringa jämfört med vad som händer under hennes spelning på Siestas vackraste scen. När motorn stängs av på den brummande brandbilen börjar någon idiot att tokköra med en motorcykel. Strax därpå drar ett metalband igång för fullt på en närliggande scen.
Det är tur att Anna von Hausswolffs har stämband med vilka hon kan överrösta en startande jumbojet. Det är också välkommet att hon får förstärkning av en gitarrist och en trummis, som ger hennes eruptiva pianoballader extra tyngd.
Sakta och metodiskt kuvar trion de onda krafter som försöker förleda publiken. När Anna von Hausswolff i ”Pills” ägnar sig åt den mest extrema formen av vokal exorcism, samtidigt som trummisen hamrar loss urskillningslöst, är triumfen ett faktum.
Efter en lika mäktig urladdning i avslutande ”The book” ser hon alldeles tom ut. Hon har gett allt, vunnit många nya anhängare och än en gång visat varför hon är en av Sveriges just nu mest spännande artister.










Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus