Oväntat trött nostalgi
Bildmaterial
"Marie Fredrikssonsröst är märkbart sliten och når inte upp till de höga tonerna. Gessles pipa låter fortfarande som en skolpojkes trots sina 51 år."
Roxette
Marknadsplatsen, Halmstad
Lördag 14 augusti
Genre: Pop
Betyg: 2
Konsert. Förutsättningarna är inte fantastiska. Regn, biljettbråk och minst sagt ljumma recensioner sedan tidigare. Men 80-talsrelikerna har chansen att ta revansch på hemmaplan. Backdropen bakom scenen är en 20 år gammal bild tagen när Roxette var på toppen av karriären.
Duon vankar långsamt ut på scenen, nu två solbrända popdinosaurier på sin första turné på nio år. Gessle förkunnar att ”vi ska spela några gamla låtar och några ännu äldre”. ”Dressed for success” inleder promenaden ner för minnenas väg.
Det är ingen blixtrande show vi har framför oss. Att Marie Fredriksson ens mäktar med denna turné efter en svår sjukdom är en beundransvärd bedrift. Men hon är inte samma mångsidiga sångerska längre. Hennes röst är märkbart sliten och når inte upp till de höga tonerna. Gessles pipa låter fortfarande som en skolpojkes trots sina 51 år. Och är det inte dags att droppa det svarta nagellacket nu?
Vitaliteten står i stället körsångerskan Malin Ekstrand och gamle Brainpool-hjärnan Christoffer Lundquist för. Hans virtuosa gitarrspel är guld värt.
När många går och ser Roxette 2010 är det inte så mycket Halmstadfenomenet i sig som är viktigt. Vi går dit för att färdas tillbaka i tiden, få en bit av det förgångna. Drömma oss bort en aning.
Efter konsertens första timme slår det mig att de flesta låtarna inte är de där klockrena pophitsen längre. De är minnen inlindade i horribelt banala texter. Gessle har förmodligen aldrig velat bryta några språkbarriärer med sin lyrik, men ”Big love”, ”How do you do?” och ”Joyride” bjuder på nödrim och så pass löjliga passager att man rodnar.
Som första extranumret bjuds bandets i särklass största stund under karriären. ”Listen to your heart” bär på ett vemod och en sugande kraft som få av Gessles andra låtar kan mäta sig med. För första gången blir jag genuint berörd och tänker mig tillbaka på mitt stundtals brustna tonårshjärta.
En halvinspirerad ”The look” får sätta punkt. Sedan händer något märkligt. Ett nytt trumset rullas ut på scenen medan folk lämnar och vankar hemåt. Gessle kommer ut igen och introducerar Gyllene Tider som river av tre låtar. För första gången i mitt liv har jag varit med om ett efterband. Det är udda och överraskande men kanske helt naturligt. Vi är ju ändå i Halmstad.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus