En röst full av lyster och skönhet
Sedan Stockholmssopranen Ida Falk Winland för två år sedan vann Solistpriset i
Helsingborgs konserthus, har utmärkelser och uppmärksammade operaroller
blivit hennes vardag. Senast vi återsåg henne var i Västra Karups kyrka i
juli där hon tillsammans med Paulina Pfeiffer mottog Birgit
Nilssonstipendiet.
Bildmaterial
Sopranen Ida Falk Winland när hon sjöng vid Nobelprisutdelningen i Stockholms Konserthus år 2007.
Romansafton
Ida Falk Winland (sopran) och Matti Hirvonen (piano)
Dunkers kulturhus, Helsingborg
Onsdag 22 september
Genre: Klassiskt
Konsert. På onsdagen var hon i Helsingborg igen, där hon tillsammans med sin ackompanjatör, Matti Hirvonen, mellanlandade på väg ut i Europa för att ge solokonserter. Nästa anhalt är Wien och Musikverein.
Entrén i konsertsalen på Dunkers var effektfull. Sjungande ”Herre Gud vad det är vackert...”(Carl Jonas Love Almqvists "Den lyssnande Maria") skred hon in tillsammans med Matti Hirvonen i släptåg. Utan att missa en ton äntrade hon podiet, där också Hirvonen varsamt kunde fylla i. Han var överhuvudtaget en lyhörd, men dynamisk ackompanjatör under konserten. Men så har också de båda jobbat mycket tillsammans.
Ida Falk Winland har en röst där höjderna behärskas suveränt, men också de lägre registren sitter förankrade i hennes strupe.
När hon sjöng vid konserten i Västra Karup noterade jag att hennes stämma saknade en del kolorit. Så var inte fallet nu. Om det var den mera intima lokalen eller om hon utvecklats ytterligare vet jag inte, men rösten var fylld av en lyster och skönhet, som jag inte hörde då.
Den första avdelningen bestod i huvudsak av svenska sånger, där jag särskilt fäste mig vid hanteringen av Bo Lindes "Äppelträd och päronträd", Gösta Nystroems "Havssånger" samt Jean Sibelius version av "Flickan kom till sin älsklings möte".
Avdelningen avslutades med ett odygdigt framförande av tre sånger av Francis Poulenc. Elegant.
Men dynamiken och överraskningarna kom framför allt i den andra akten, där Ida Falk Winland tillsammans med Matti Hirvonen satsade på amerikansk och tysk musik. Först sex sånger ur Aaron Coplands "12 Poems by Emily Dickinson". Mycket insiktsfullt framförda, levande och med suverän teknisk behärskning. Stor förståelse rönte också "Five kid songs" av Leonard Bernstein. Underfundigt och rörande.
Richard Strauss "Drei Lieder der Ophelia" är Ida Falk Winland ganska ensam om att sjunga. I dessa stycken blommar dramatik och teknisk skicklighet.
Den dramatiska linjen följdes i ytterligare två sånger av Richard Strauss, "Frühlingsfeier" och "Hat gesagt – bleibt's nicht dabei" innan extranumret totalt förförde. Cleopatras aria ur Händels "Julius Caesar".
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus