En sjuhelvetes popfest
Torsdagens spelning på Sofiero med Säkert!, The Ark och Håkan Hellström tog Fredrik Söderlund med storm. "En storslagen kväll att minnas", skriver han.
Bildmaterial
The Ark är ute på sin avslutningsturné. "Det här är sista gången vi spelar i Helsingborg, men vi vill inte ha någon begravningsstämning, utan värsta festen", hojtar Ola Salo från scenen.
Säkert! var först ut på avslutningskvällen på Sofiero. Under näst sista låten "Vi kommer att dö samtidigt" kommer publiken igång på riktigt.
Håkan Hellström, The Ark och Säkert!
Sofiero, Helsingborg
Torsdag 4 augusti
Genre: Rock
Betyg: Säkert!: 4 / The Ark: 4 / Håkan Hellström: 4
Konsert. Kvällen var solig och vacker. Det låg en spänning i luften. Skulle Säkert! fixa att nå fram på en jättescen? Hade The Ark krafterna att bjuda på en sprakande Helsingborgs-final? Kan man alltid lita på Håkan Hellström? Svaret är ja på samtliga frågor.
Annika Norlin satsar på ett mer poppigt set vilket gör att intimiteten från vårens lysande The Tivoli-spelning aldrig saknas. Hon är en av Sveriges bästa textförfattare som lyckas sätta ord på allt det där som är så svårt att uttrycka. Bitterljuva vardagsbetraktelser omhuldade av popharmonier från himlen. Norlin har en förmåga att sammanfatta svåra stunder och tafatta kärleksförsök på 3,5 minuter som ingen annan.
Det börjar blixtra och dundra på scenen. Maffiga körer mässar. Bakom det gigantiska vita skynket väntar glamrock-kolossen från Växjö på att frälsa oss en sista gång. The Ark fläskar på från början med Absolutely no decorum.
På Ola Salos framtida gravsten kommer det att stå Jesus Christ Rockstar. Han tar i för allt vad fjädrarna och de svarta änglavingarna håller, lovar oss en sjuhelvetes jävla fest och extatiska Hallelujah-moments. Det får vi.
The Ark gräver i katalogen och lyckas dränka sina bästa låtar i ett bombastiskt sväng. De vägrar ta ett vemodigt farväl utan levererar ett storslaget bokslut. Ett musikal- och rockoperaspektakel med ett gigantiskt leende på läpparna. Jepson och Axéns gitarrdueller är sylvassa och Sylvester Schlegels trumspel snortajt. Jag har nog aldrig sett bandet bättre än så här.
Håkan Hellström kröner kvällen med lika rörande som euforiska 90 minuter. Han lever ut sina innersta Bruce Springsteen-drömmar och har sin egen Clarence Clemons vid sin sida i Björn Almgren. Han är lycklig, framkallar bubblor i maggropen och får oss att dansa samtidigt som våra tårar ibland sipprar fram i ögonvrån.
Hellström lyckas med bedriften att knyta ihop påsen med den bästa uppställningen av tre svenska akter på flera år. Vi fick en storslagen kväll att minnas.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus