Perfekta mixen av Ian Curtis och Willie Nelson
Fredrik Söderlund var på Bill Callahans spelning i Malmö och fick uppleva hur nostalgin mötte nutiden.
Bill Callahan
Paladium, Malmö
Måndag 21 november
Genre: Rock/Pop
Betyg: 4
Konsert. Bill Callahan har länge ridit vid min sida. Jag har varit fast sedan mitten av 90-talet och några lysande skivor från hans första band Smog. På något märkligt sätt så var han den perfekta mixen av Ian Curtis i Joy Division och Willie Nelson. I kväll är han både den ofrivillige folksångaren med munspelet runt halsen och den kärlekskranke kraken. Han har alltid haft den sällsamma begåvningen att skriva syrligt poetiska texter som svänger snabbt från bejakande ironi till total misär och hjärtleda.
”America!” börjar som en stilla hyllning till hemlandet och Callahans egna musikaliska hjältar, för att sedan mynna ut i ett ilsket politiskt dokument över USA:s hetsiga krigsföring och bli en skenande satir. ”All thoughts are prey to some beast” är symboliskt mörk rovdjurstematik och naturromantik i samma vändning.
Palladium-inramningen är snygg. Den vackra teaterscenen badar i rött och grönt ljus. Åren har stigit för Callahan som blir mer och mer lik en grånad David Bowie. Han kommer inte ihåg någonting från sitt senaste besök i Malmö. Det gör jag.
Det var en helt okej spelning på "Accelerator" i Folkets park för sex år sedan. ”I hope tonight something memorable will happen”, säger han med sin släpiga röst. Ja, den här gången genomför han en lysande spelning med sina två vapendragare Matt Kinsey och Neal Morgan. Kinseys elgitarr kan vara vass och ylande men också varsamt plockande och bara smycka ut sångarens långa låtar. Mycket reverb, atmosfäriska ljudsjok och humörsvängningar.
Trion kan föra energiskt oväsen och vara vackert intima. De är en imponerande dynamisk liten ensemble som verkligen ger Callahans breda låtspektrum total rättvisa.
Och så kommer då till sist den där lyckliga Smog-stunden när bandet bestämmer sig för att köra först ”Our anniversary” och framför allt ”Blood red bird”, en gammal favorit från mästerliga ”Red apple falls”. Minnen från en suddig period i Lund dyker upp. Nostalgi möter nutid. Slutet gott allting gott.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus