En fullvuxen popartist
Hannes Grönberg gillade det han såg och hörde av Mattias Alkberg på Kulturbolaget i Malmö på lördagen.
Bildmaterial
Mattias Alkberg.
Mattias Alkberg
Kulturbolaget, Malmö
21 januari
Rock
Genre: Pop
Betyg: 4
Konsert. The Bear Quartet är kända som Sveriges mest kompromisslösa band. De vägrar spela in samma skiva två gånger, vägrar spela gamla låtar på sina konserter, de vägrar till och med ta emot en grammis. För det har de blivit vida beundrade, men precis som med allt vägrande kan den där tjurigheten också kännas lite barnslig. Trots allt finns det ingen mer sliten rockklyscha än det resta långfingret.
Ur den aspekten är Mattias Alkberg, som är gruppens sångare, radikalt annorlunda i sitt soloprojekt. Hans senaste skiva, den hyllade ”Anarkist”, levererades med en samling texter från hans jobb som fri skribent. Se där – en rak och enkel koppling mellan verk och person, en öppen inbjudan till dialog med publiken.
Det är en inställning han tar med sig till sin konsert i Malmö. Han talar själv om nödvändigheten av att kunna kompromissa, ursäktar sig för att han spelar lite tuff ikväll och när han frågar om publiken haft en bra jul pausar han faktiskt en stund och väntar på svar.
Musiken är om möjligt ännu mer sympatisk. Alkbergs låtskrivande har en mogen ömhet som skiner igenom också när bandet skramlar som mest och han sjunger med en skälvande intensitet som täcker röstens små skavanker. I både text och musik känns han allt mer som landets mest fullvuxne popartist.
Bandet är tekniskt slipat men framförandet är ändå fullt av ostädat liv som sticker hål på allt som blir för prydligt. Till exempel klingar scenens tre gitarrer alla med perfekt ton men de behandlas inte varsammare än att de kan harvas sönder i oljudsattacker eller slängas på golvet när det är dags att gå av scen.
I hångellåten ”Allting är drömt” lindas gitarrerna om varandra tills hela låtbygget kollapsar i ett myller av tjutande toner och när rösten pressas som hårdast i refrängen till ”Helgen V. 51”, som ikväll känns närmast som en soulklassiker i ny tolkning, låter det nästan som om sångaren ska börja gråta.
Men några extranummer blir det inte och publikfavoriten ”Fyllskalle” får vi inte höra. Lite tjurig är Alkberg trots allt fortfarande.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus