En dödsdans och en döddansare
Fredrik Fischer är lyrisk efter en afton med Oslo String Quartet.
Brahms pianokvintett
Medverkande: Oslo String Quartet; Håvard Gimse (piano)
Dunkers kulturhus
Tisdag 24 januari
Genre: Klassiskt
Konsert. Man saluförde inte saken så, men Helsingborgs Kammarmusikförening bjöd hur som helst på två konserter vid tisdagens norska gästspel på Dunkers. På annat sätt kan man nämligen inte förstå den milsvida skillnaden mellan kvällens båda akter.
I den första bjöds publiken Oslo String Quartets på många vis våghalsiga presentation av Franz Schuberts stråkkvartett nr 14 i d-moll, "Döden och flickan". För det första framfördes den utantill, ett nog så imponerande grepp med tanke på verkets konstnärliga spännvidd, för att inte tala om den tid det tar att framföra det (bortåt 50 minuter). För det andra spelade musikerna, genom utantillspelet, helt öppna för publiken. Man kunde tycka att ett par notställ inte borde göra mycket skillnad i fråga om publikkontakt, men den direkthet och medryckning som dessa formidabla musiker skapade redan i den första satsens inledande, dramatiska ackord vore otänkbara med mer fysisk, och därmed känslomässig, distans.
Framförandet i sig var gripande, stundtals på gränsen till det uthärdliga. De många bottnar av svärta, ångest, lidande, tvivel, förskräckelse och nöd som den i syfilis långsamt borttynande kompositören försett detta sitt ode till döden med är besvärliga nog att få fram rent musikalisk-tekniskt. Genom ett kärvt, osminkat och knivskarpt tolkningssätt, där normalt osköna stråkljud blev självklara delar av vreden och förtvivlan, skapade man här musik som den alltid borde göras: angelägen, omedelbar och utan skyddsnät för någon inblandad.
Kvällens andra del, där stråkmusikerna fick sällskap av sin landsman Håvard Gimse vid flygeln i Brahms pianokvintett, var dessvärre föregångarens raka motsats. Här relegerades kvartetten, bara delvis på grund av verkets pianocentriska komposition, raskt till en generande lågmäld doakör bakom Gimses besvärande tangenthantering. När en kompositör anförtror så mycket av ett verk till en musiker som Brahms gjort till pianisten här får man inte löna honom med diffusa tolkningar och luddigt spel.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus