Bortom scenen är det på riktigt
Bildmaterial
Julie R. Ølgaard och Morten Holst spelar huvudrollerna som Sid och Nancy.
Sid Vicious – Sex Pistols with love
Bellevueteatern, Köpenhamn
Lördag 4 februari
Spelas till och med 18 februari
Genre: Musikdrama
Betyg: 3
Scen. Bellevueteatret är upplyst av marschaller och den röda mattan är utrullad till lördagens premiär på "Sid Vicious – Sex Pistols with love". I entrén varnas publiken för högt ljud (det delas ut öronproppar) och för stroboskopiskt ljus. Det är ju inte så punkigt, men det är ju bara teater. Inte på riktigt.
Det var på riktigt den där julikvällen 1977 i Helsingborg, då jag såg Sex Pistols på Mogambo.
På scenen är det Chelsea Hotel, New York i oktober 1978. Snart ska flickvännen Nancy Spungen mördas av sin langare och Sid ta på sig skulden. Men ännu krälar de två i abstinens på golvet. Det är förnedring och kaos, spyor och knivviftande. På stora skärmar berättar skandalpressen om parets helvetesvandring.
Morten Holst agerar övertygande den ömsom fylleaggressive rebellen, ömsom det hulkande barnet. Julie R. Ølgaard levandegör den totalkraschade flickvännen Nancy. Regissören Maria Walbom Vinterberg guidar uppsättningen genom den sista natten i hennes hopplösa liv.
Mot de självdestruktiva Romeo och Julia står den skoningslöse langaren Champ (Peter Oliver Hansen) och Nic (Casper Crump) som planerar lönsamma gig för punkmyten som knappt kan stå upp. Det ger plats för svart komik.
Jacob Binzer (D.A.D.) har arrangerat musiken; på scenen är det ibland fem musiker fast Sex Pistols var en kvartett. De ger bra stök åt "God save the queen" och "Anarchy in the UK", och lägger en stämningsskapande ljudmatta.
Scenografen Marianne Nilsson skapar med små medel ett flexibelt rum (det mesta utspelas runt madrassen i en instängd, grisig kvart).
När allt är för sent sjunger Sid sin skeva version av "My way", den svullna machopatetikens bästa stund.
Jag kan inte begripa vad som motiverar att man sätter upp denna dokumentära mardröm – allt har ju redan sagt så många gånger. Men det är något som pockar på uppmärksamhet. Så kommer jag på det – Thorsten Flinck, som denna kväll i Melodifestivalen sjunger en utlämnande text om att resa sig. Bakom den romantiserade myten om den självförbrännande artisten finns ju alltid det verkliga eländet.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus