Pastoral afton med gitarren i centrum

Tommie Ling låter sig tjusas av kvällens solist, gitarristen Georg Gulyá.

Det var inte de stora åthävornas afton när Manze och Helsingborgs Symfoniorkester bjöd ett späckat pastoralt program vid torsdagskonserten. Fast kvällens höjdpunkt, Joaquin Rodrigos "Concierto de Aranjuez", bjöd en intensivt lågmäld glöd som förvaltades väl av orkestern, och i synnerhet av kvällens solist, gitarristen Georg Gulyás. Hans framförande var synnerligen mångfacetterat och dynamiskt, med en glöd som hela tiden pyrde, och flammade elegant upp när så krävdes. Konsertens spanska rytmik satt som gjuten i Gulyás fingrar. Trots, eller kanske tack vare, att han annars är en eminent Bachtolkare. Orkestern under Manze var synnerligen lyhörd och stringent. Den berömda andrasatsen kunde inte gjorts bättre.

Kvällens konsert inleddes dock med ett litet verk av Lars-Erik Larsson, "Pastoral", som inte skall förväxlas med "Pastoralsviten", men som är samma andas barn. Detta och det följande verket, Karin Rehnqvists "Mellan rymd och hav" ur hennes ”Arktis Arktis!” låg väl till för orkestern och särskilt i det sistnämnda verket kändes engagemanget stort. Musiken hanterades mycket väl på alla händer och skapade ett intresse för hela ”Arktis Arktis!”.

Andra delen av kvällen upptogs av Ralph Vaughan Williams tredje symfoni "A Pastoral Symphony". En symfoni som sällan spelas, men Andrew Manze talade sig så varm för musiken, som han menade mera är ett rekviem över första världskrigets alla fallna vänner och kolleger. Och trots att musiken är så engelsk som tänkas kan, så är det möjligen Frankrikes gröna kullar som inspirerat.

Nåja, Manzes engagemang lyckades ändå inte få musiken att lyfta. Möjligen första satsen, som har reminiscenser av ett populärare verk av tonsättaren, ”The Lark Ascending”. Den pastorala idyllen bryts något i tredjesatsen och i sista satsen somnar musiken in av sig själv.

Av Vaughan Williams nio symfonier är denna en av den minst spelade. Men HSO:s professionalism och Manzes inspiration gav i alla fall ett visst dynamiskt flyt som fick en att spetsa öronen här och där.

Tommie Ling