Bäst med sorgen i centrum

Hannes Grönberg möter helst machorapparen Drake när sårbarheten lyser igenom.

Drake kan mycket väl vara världens ledsnaste rappare. Ingen annan kan låta lika sorgsen när han klagar över att han är för känd, har för mycket sex och får för mycket bjudsprit. Ingen annan kan uttala ordet ”money” med lika mycket uppgivenhet.

Många har kallat honom gnällig och det är en helt riktig anmärkning. Samtidigt det är just sårbarheten och närheten till tårarna som gör att lyssnaren kan komma honom så nära. 

I en stor arena som Köpenhamns Forum är den intimiteten svår att matcha, men när Drake lyckas är han en fantastisk konsertupplevelse. Det händer framför allt när sorgsen får synas, när låtarna inte utspelar sig på klubben utan på den ensamma vandringen hem genom natten. När scenen lämnas mörk och bara rapparen syns i strålkastarljuset kan man för ett ögonblick tro att han är ensam i rummet och sjunger bara för sig själv. Sångrösten är len som en hudvårdsreklam och rappen framförs med förtvivlad monotoni.

Klart sämre är Drake på att hålla festen vid liv. Turnén heter "Club paradise" men den dekadenta klubbstämningen sträcker sig sällan längre än till scenkanten, och oftast inte ens så långt. Ett par malplacerade rockmusiker gör sitt bästa för att förstöra stämningen med omotiverade gitarrsolon och låtvalen är ibland märkliga, för att inte säga dumma.

Men Drake behöver bara lyfta på linnet och visa magen för att framkalla jubel. Han är lika mycket flickidol som machorappare, lika mycket sexobjekt som klichéartad mansgris. Av hans berömda hybris syns knappt ett spår. Tvärtom tackar han snällt för att vi kommit, för att vi köpt skivan och betalat för biljetten. För en artist som byggt sin karriär på att gnälla över sina framgångar verkar det närmast artigt i överkant.

Hannes Grönberg
hannes.gronberg@gmail.com