Popshow med transportsträckor

En tveksam Fredrik Söderlund klämmer i med tre i betyg för The Shins på KB, Malmö.

Alla som upptäckte The Shins i och med filmen ”Garden State” räcker upp en hand! Här fick bandet en riktig boost. Suveräna ”Caring is creepy” spelas redan som andra låt ikväll. ”New slang” smygs in i slutet med komplett ”ooh”-sång från hela bandet.

Sångaren James Mercer är en The Byrds och The Smiths-älskande melodiker som slängdes in i indiefåran och tokhyllades efter andra albumet ”Chutes to narrow” 2003. Hans sångröst påminner kusligt mycket om Kevin Rowland från Dexys.

Vi fångar popprofessorn på en bra dag. Han har ett rykte om sig att vara ganska butter, men har precis fått reda på att hans mammas allvarliga operation gått bra och är lycklig. Det smittar av sig och publiken är med på varje not.

2007 bröt Mercer upp bandet, tog en The Shins-paus på fyra år, blev pappa och kom tillbaka med ”Port of Morrow” i mars i år. Den var mer vuxen, polerad och fick ett ganska svalt mottagande. En produkt som jag initialt var nervös för hur den skulle fungera utanför en omhuldande studio, utan tricks, otaliga omtagningar och minutiös planering. Det är fortfarande uppenbart att ”Morrow” är svagaste skivan i karriären, samtidigt som ett lite smutsigare livesound är en välbehövlig injektion. The Shins 2012 är en starkt sammanhållen enhet med bland andra multitalangen Richard Swift på klaviatur. Han blir bandets Ray Manzarek som sveper sina tunga orgelmattor över låtarna och håller takten med sin mäktiga kalufs.

Det är såklart beklagligt att det är en sensation, men desto häftigare och roligare när det händer – en kvinnlig sologitarrist bland en massa män. Jessica Dobson står ut i dubbel bemärkelse. Dels för att hon är coolast och dels för att hon inte har skägg och flanellskjorta.

Jag vill så gärna klämma dit en fyra på Mercer och hans band. Den ligger där och puttrar. Tyvärr sänker senaste albumet betyget med sina många transportsträckor. Vi får en del sega ballader som drar ner helhetsintrycket, men när The Shins är bra är de briljanta.

Fredrik Söderlund