Gubbfräsch råkk än' råll

Det är tryggt med stabila gamla hantverkare. Inget ofokuserat Loreen-flum när Jerry Williams på minuten gör entré på stora scenen.

Det är som en svensk folkpark. Det är varm högsommar, karusellerna snurrar, tombolan rasslar och pilsnern skvalpar i sladdriga plastmuggar. Tre generationer, alla åldrar och typer, hälsar brölande den 70-årige, grånade jukeboxen välkommen till stan.

Rockikonen Jerry har ju alltid funnits. Och runt midnatts promillehalt har vi alla varm korv och Pucko-gener.

Han bär en gul skinnjacka med broderade stjärnor. De åtta musikerna går i svart och vitt. Han stiliserar, poserar, grimaserar och levererar precis som han alltid gjort. Det rycker i högerbenet, han svänger mikrofonstativet som en segertrofé, han stumgapar som en gammelgädda mellan de vokala attackerna.

Våjsen håller än. Engelskan är samma hemvävda tugg som när rörkrökaren Erik Fernström fonetiskt lärde sig texterna från repad vinyl med Chuck Berry och Elvis.

Musikerna i det tajta bandet är med på noterna. De glider upp vid hans sida och solar på strängar och blås. Bandet är proffsigt men utan eget uttryck.

Det är exakt samma tunga röj var kväll. En stol med fyra ben är en stol med fyra ben. Han gör sina moves, rör sig rutinerat i sidled, kickar till. "Flip flop and fly" gastar han; "Slipin' and slidin'", "Shakin' all over". Det mesta går i gladskumpande upptempo. Det är inte rockabilly, det är inte retro: det är "råkk än' råll". Chucken och Kingen visar vägen.

Mittsunds ryker jackan, under finns ett boxarlinne. Bicepsen sitter fortfarande där de ska. "Git it!".

Publiken jublar igenkännande mellan låtarna. Patenthitar som "Did I tell you" och "I can jive" får extra bifall.

Nä, han gjorde varken sin första hit "Darling Nelly Grey" från 1962 eller sin senaste listnotering "Cancel the wedding" från 2012. Men han prickade in 25-talet godingar. Alla klockades på cirka två minuter. Inte en död sekund under timmen på scenen, och så "Peppermint twist" som tack och hej då.

Ännu ett kvällspass på jobbet är över.

"Keep on", Jerry!

Göran Holmquist