Högljudd jubileumsshow hyllade filmen

Alla har vi ett särskilt minne knutet till en film, en låt, något som etsat sig fast och följt oss genom livet. För många är det likadant med Diggiloo.

Musikcirkusen är tillbaks i sin vagga i Båstad där allt en gång började.

Tioårsjubileumet till ära krämar Lasse Holm och Diggiloo-gänget på lite extra. En uppladdning i Hollywood färgar av sig på kvällens tema: musik från den vita duken.

Ett säkert kort. I synnerhet tillsammans med några av tidernas mest populära Eurovision-vinnarlåtar, gubbhumor som roar över generationsgränserna samt hits, på hits, på... hits.

Diggiloo håller en så pass hög lägstanivå att jag får prestationsångest för mindre. Men det är inte därför Holm och hans stall av fullblodsartister ger sig ut på turné. Deras tre timmar långa show handlar om gemenskap. I sommar är det tionde turnén på raken. Och på många sätt sista kvällen med gänget.

I röd mundering travar Lasse Holm in på scen till Black Eyed Peas "I gotta feeling". Löftet om att bjuda publiken på en bra kväll sprider samma stämning som när vänner skränar till samma sång på en riktigt bra förfest. Där tar jubileumsshowen avstamp med en första akt som tycks ha ambitionen att famna om lite för mycket.

Det är först efter pausen som showen väcks till liv och den riktiga festen tar vid.

Andra halvlek liknar en mindre Oscarsgala. Henry Mancinis "Pink Panther Theme" sätter filmfeelingen. Allra mest övertygar de båda nykomlingarna Fridha Lundell och The Moniker. Deras solonummer står ut rent musikaliskt men hos artisterna fattas lite karaktär.

Rutinerade Jessica Andersson gör en glimrande Marilyn Monroe-tolkning som knappast kan kännas mer aktuell än nu, 50 år efter stjärnans bortgång. En lika fin hyllning görs av Charlotte Perrelli när hon förvaltar Whitney Houstons "I have nothing" med en vördnad som får pälsen att stå.

Därför är det synd att Magnus Johanssons pampiga trumpettolkning av ledmotivet till "Gudfadern" smärtar mer än den tillåts vara vacker. Flertalet gånger under kvällens lopp slår ljudnivåerna i taket.

Kvällens avslutande hitkavalkad är förutsägbar, men uppskattad. Diggiloo-gänget fyller hela Båstad av lust. Och schlagerpappa Holm är i sitt esse. För en kväll känns hela centercourten som en stor familj. Det är just så jag vill minnas Diggiloo, innan Lasse Holm drar sig tillbaka och lämnar över rodret till någon annan.

Linn Dupont
linn.dupont@hd.se 042-489 91 92