Coldplay bäst i de sköraste stunderna

Fyra vanliga killar i jeans och t-shirts. Det är vad som mötte Hannes Grönberg i Parken, Köpenhamn. Men Coldplays rock'n'rollslammer blockerar det bedårande sköra i deras musik.

"Guitar groups are on the way out."

Så löd den klassiska kommentaren från Decca Records när de tackade nej till ett skivkontrakt med Beatles 1962. Det har med all rätt setts som rockhistoriens dummaste affärsbeslutet. Men frågan är om det inte till sist börjar bli dags att omvärdera det där uttalandet.

För när såg vi egentligen fyra grabbar med gitarrer lägga hela världen vid sina fötter senast?

Jag tror det var när Coldplay slog igenom strax efter millennieskiftet. Och fortfarande är det märkligt ont om seriösa utmanare.

Det är inte svårt att förstå varför. Få band är lika skickliga på att regissera melankolisk eufori, få band kan skriva lika gripande poplåtar och lära lika många människor att sjunga dem. Ikväll får de ett utsålt Parken att hänga vid varje ord, att sträcka händerna i luften och gasta med i refräng efter refräng.

Och få sångare verkar lika lyckliga som Chris Martin över att få stå i centrum för allt detta. Han rusar upp och ner längs scenen, skuttar och vevar med armarna. När han lovar att det här ska bli den bästa konsert de spelat är det nästan att man tror honom.

Men bara nästan. För Coldplay kan inte släppa tanken på att vara ett gitarrband. Melodi efter melodi försvinner i ett högljutt rockslammer som bandet själva tycker är supertufft men som av helt riktiga skäl brukar klippas bort från deras skivor.

Det är först när de skjuter rock’n’rollen åt sidan som Coldplay visar att de förtjänar sitt världsherravälde. Så fort Chris Martin lämnas ensam vid pianot hörs det hur bedårande sköra många av bandets låtar är under stadiumbombasmen. Till och med allsången tystnar för en stund i andakt.

Den visuella showen är storslagen nog att mäta sig med vilken världsstjärna som helst. Publikhavet lyser av blinkande, radiostyrda armband, bombarderas av ballonger och de största konfettiregn jag sett.

Men bandmedlemmarna själva har något mycket blygsamt över sig. När musiken tonat ut står de kvar på scen, lägger armarna om varandras axlar och bugar artigt. Plötsligt fyra vanliga killar i jeans och t-shirts. Det är precis så naket jag vill ha mitt Coldplay.

Hannes Grönberg
hannes.gronberg@gmail.com