Bästa klubbandet ägde Metal

Göran Holmquist var på fredagens konsert med Hunter Perrin feat. Karavan på The Tivoli. En upplevelse som får full pott.

Mittsunds i konserten hojtar Hasse Jönsson att detta är fantastiskt. Herr Hasse äger Metal Bar, sitter i kassan och har bokat bandet, men han har rätt. Karavan, förstärkt med Texasfödde Hunter Perrin och danske Anders Mouridsen, är det bästa klubband jag har upplevt på många år.

Det är fullt (stället sväljer förstås inte mycket folk) och de goda vibbarna går nästan går att ta på. Bandet är tajt som ett myrarsel och de spelar på en nivå som förtjänar Stora salen.

Karavan kör ett enda långt sett. Det spelglada bandet är som en jukebox laddad med bara det bästa. 30 låtar på nittio minuter. Enkla "Thank you guys" eller "All right", sedan på't igen.

De spelar egna låtar, Perrins och de andras, men klämmer in covers också. Materialet tolkas med fingertoppskänsla (Hunter har ju spelat med John Fogerty på Sofiero). Eddie Cochrans "Summertime blues" är knäckande.

Redan när de sex bankar in öppnaren "Willow tree" vet man att sättningen på tre gitarrer, bas, trummor och orgel kommer att leverera. Helsingborgsbandet handklappar igång publiken som är med på noterna, inte bara för att det är rena släkt- och kompisträffen.

De riffar tungt i "Just don't open that door" och visar att de kommer ur den rätta skolan. Rytmsektionens Walle Wahlgren och Alfred Andersson är betongstabil men elastisk. Jokke Pettersson delar sången med Hunter Perrin. De kompletterar och adderar vid mikrofonerna. Gitarristen Anders Mouridsen glider smidigt mellan olika stilar. När han greppar mandolinen blir det countrystomp som hos The Band.

Den här klubbkvällen ger en provkarta på amerikana, där Bo Diddleys beat, Dick Dales surfgitarr och Creedence Clearwaters Revivals groove är självklara. Anders "August the strong" är en rolig kofösarpastisch. Simon Mortenssons orgel lägger läckra slingor (i "Free" gör de awesome show av detta). Efter en larmande "Loving cup" bugar karavanen på led med armarna om varandras axlar mot publikjublet.

Det måste bli Stora salen nästa gång. För det blir väl fler spelningar, Hasse?

Göran Holmquist