Rusigt friformsdis med Seval

Sevals konstnärliga skicklighet lyfter, men Fredrik Fischer hade gärna hört mindre av Fred Lonberg-Holms förklaringar av musiken.

Ibland händer det att bandnamn har någon för sammanhanget eller den konstnärliga profilen väsentlig innebörd. Så är säkert fallet med Seval, även om ingen jag frågat kunnat komma fram till vilken betydelse namnet har. Själv associerar jag ordet med det snarlika artnamnet serval. Denna koppling visade sig vara överraskande välfunnen att döma av tisdagens konsert.

Servalen (Leptailurus serval) är ett afrikanskt kattdjur, stort som en liten lo och framför allt känd för att vara en av naturens verkliga höjd- och precisionshoppare (tre meter rakt upp i luften utan sats är ingen ovanlighet). På liknande sätt är kvintetten Seval mycket förfarna i konstnärliga språng och fångar ständigt det den söker.

Det musikaliskt mest utmärkande för gruppens ofta brett anlagda improvisationsverk är Fred Lonberg-Holms cello och Patric Thormans bas. Amerikanske Lonberg-Holm, som är gruppens nav, spelar inte på någons bekostnad men accentuerar generöst de övrigas insatser med i huvudsak fragmenterade melodier. Thorman ger understöd med effektfulla stråklaborationer överallt på sin kontrabas.

Lägg härtill Sofia Jernbergs sång- och röstkonstinsatser som, medvetet eller inte, utgör grunden i kompositionerna. Jernbergs huvudsakligen inåtvända, melismatiska sång blandar Tori Amos och Björk med en rejäl dos 1990-talssvartpop. Resultatet är kantigt, skuret och direkt. Teoretiskt sett skulle hon kunna sköta konserten själv med bara sin röst, utan varje tekniskt hjälpmedel. Sådan konstnärlig skicklighet kräver dock motsvarande material. Det får hon musikaliskt, men textligt är det ofta sorgligt ojämnt. Ibland, som i det avslutande numret om revolutioner, är texterna briljant aforistiska. Lika ofta är deras överlastade långrandighet direkt påfrestande.

Kvällen svirrar förbi, inklusive trumpetaren Emil Strandberg och gitarristen David Stackenäs, i ett rusigt friformsdis. Åtminstone när musiken ljuder. Lonberg-Holm är alldeles för glad i att beskriva musiken och jag får ständigt sjå med att frigöra den och mig från begreppen och bara svepas med.

Fredrik Fischer