Tårar och solsken med Lionel Richie

Lionel Richie överraskar inte i Malmö arena. Men Hannes Grönberg konstaterar att Richie är snäll, det räcker länge.

Det är svårt att föreställa sig en snällare artist än Lionel Richie. Svårt att tänka sig en lenare röst, ett par mjukare ögon och en uppsättning lika smekande ballader.

I en tid som älskar Justin Bieber och Youtubeklipp med söta kattungar har hans genomgulliga image nästan blivit modern igen. Och Richie har på något sätt lyckats hålla sig aktuell. Han har aldrig riktigt släppts in i soulens finrum, där Motown-kollegor som Stevie Wonder och Diana Ross flyttat in för länge sedan. Men Richie skrattar både sist och bäst. Hans senaste skiva ”Tuskegee” är årets näst bäst säljande i USA.

Ändå tar han den inte med sig till Malmö Arena och av albumets countrystuk märks inget mer än ett gästspel från Jill Johnson. Det gör i och för sig inte så mycket. Vi vet vilken Lionel vi vill ha och sångaren gör sig inga illusioner. 

Han serverar favorit efter favorit dränkta i så mycket smör att publiken är nära att halka när vi till sist reser oss ur våra stolar. Inget fel i det. Man går inte på Lionel Richie-konsert på jakt efter en punksmäll i ansiktet.

Sångaren är bättre ju mjukare han låter och det är ingen överraskning att alla stora nummer är ballader. Och vilka ballader! Richie kan konsten att skriva dem och sjunger dem fortfarande som om han nyss blivit lämnad vid altaret. Fast egentligen är han lika bra när solen skiner. ”Ballerina girl” är visserligen inställsam i överkant men ”Easy” är rätt och slätt förtjusande. 

Allting så länge han inte försöker dansa. Den gamla Commodores-funken funkar i och för sig så bra man kan vänta sig men 80-talets upptempolåtar snubblar över axelvaddarna och landar på rumpan. Delvis beror det på kvällens band, som pendlar från slick elegans till lika slick vräkighet och bjuder på lika mycket glimrande detaljer som begagnade klyschor.

Stjärnan själv är alltid smakfull, en varm underhållare som umgås med en publik på många tusen lika enkelt som med sina klassiska låtar. Det är mysigt, trevligt och sympatiskt. Men sällan mycket mer än så. Som det lätt blir med snälla artister.

Hannes Grönberg
hannes.gronberg@gmail.com