Rustikt utan nymodigheter

Det har varit lite upp och ner för Pålsjö krog här i HDs krogtest under de senaste åren. 2006 var det tummen ner från recensenterna och 2009 var det tummen upp. Så hur står sig den här kroginstitutionen 2012?

Ja det ser ungefär ut som tidigare. Läget ut mot Pålsjöbadet är fortfarande svårslaget och den rustika träinredningen har väl gott från omodern till modern igen över åren. Menyn är fortfarande traditionell (rätterna känns igen genom åren) och det är inte hit du går om du vill ha nydanande kökskonst. Men välbesökt är det så till den grad att personalen har lite svårt att hinna med i stöket.

Vi väljer att prova de två trerättersmenyerna som finns att välja på för 355 kronor. Den första öppnar med Pålsjötoast som är en skagenröra toppad med stenbitsrom från Öresund på mörkt bröd (89 kronor som egen förrätt). Vi är egentligen lite trötta på Toast Skagen – men den här är ovanligt bra med goda räkor som är precis lagom krämiga i smaken.

Den andra menyn startar med en carpaccio på kalvfilé som serveras med ruccola, vit tryffelolja samt pinjenötter (109 kronor). Också den är riktigt bra med en härlig köttsmak och lagom funkig ton av tryffeloljan. En bra start helt enkelt.

Tyvärr håller huvudrätterna inte riktigt samma klass. Den ugnsbakade bergtungafilén med hummer och murkelstuvade kräftstjärtar, champagnesås och potatis (198 kronor) är lite överstekt och även om det smakar okej så uteblir kicken vi fick från förrätterna.

Samma sak kan sägas om lammrostbiffen som kommer med potatisfondant, palsternackspuré samt skysås (229 kronor). Den är bra tillagad, men lite oinspirerad, med en potatisfondant som egentligen inte smakar annat än potatis. Det är gott – men inte mer och det är mer som krävs på den här nivån.

Vi provar också den grillade ryggbiffen med pommes och bernaise (159 kronor) och återigen kommer köttet in lite väl hårt stekt. Tallriken badar dessutom i en ganska tunn och lite menlös bernaisesås (alla tre huvudrätterna badar förövrigt i sås) och den hade kunnat presenteras lite smartare.

Till detta har vi druckit två av få viner som finns på glas (skärpning svenska krogar!!!) – Claudio Rosato (76 kronor glaset) – ett helt okej rosévin som funkat bra till det mesta så här långt. Och även Dancing Bull Zinfandel (62 kronor glaset) gör sitt med sin saftiga och lite kryddiga zinfandelsmak.

Efterrätterna då? Ja då är fokus tillbaka. Rabarberpaj med vaniljglass kan knappast gå fel men är ändå en enkel och läcker dessert. Lakrits creme brüle med hallonkompott (89 kronor) är en sådan där rätt som lätt blir mer intressant än god men här har man lyckats bra med att kombinera mild vanilj med ett pikant lakritsinslag.

Vi testar också chokladfondant med vaniljglass (79 kronor) som är perfekt bakad med rinnande innandöme och härlig chokladsmak.

Så vad säger man då efter en kväll? Potentialen finns där – men det krävs mer ansträngning från köket!