Den svenska delegationen kan andas ut – och avboka eventuella krisbiljetter hem.  Eric Saades energiblixtrande popshow gick hem – och gav en plats i finalen på lördag.

Huvudpersonen själv är förstås nöjd med att ha tagit tillbaka Sverige till final. ”Det känns jävligt bra”, säger han.

– Jag ville döda mr Sand, chefen för Eurovision.

Svaret på vad Eric kände när finalisterna lästes upp lät kanske dramatiskt – men den aggressiviteten lade sig snabbt när det stod klart att Sverige var i final. När Eric Saade tar emot den svenska pressen på plats en stund senare har han en svensk flagga runt axlarna och ett leende som pausar för en sekund. Han har precis tagit emot den internationella pressen på en presskonferens, där de sista finalisterna även fick dra sina startnummer. Det blev inget att dra för Eric då Sverige var sista land att läsas upp – men han var nöjd ändå.

Hur nervös var du när finalisterna räknades upp?

– När de drog det första kuvertet insåg jag att om vi går vidare så kommer vi att vara det sista kuvertet. Så har det varit alla gånger i Sverige också, att jag gått vidare som sista person. Det finns en liten känsla av att de gör så med de som är favoriter, för att göra det extra spännande i tv, och det är ju smickrande om det är så.

Det går inte att missa att han är nöjd med vad han åstadkommit. Det som hållits tillbaka under genrepen släpptes loss i kväll och hans framträdande hyllades av både media och fansen. Inga tekniska problem, som konstrande glasburar, satte heller krokben.

– Jag var på topp. Jag såg det som det första publikgenrepet, det är på lördag det gäller.

Jurygrupperna gjorde sin bedömning efter onsdagens genrep. Efter det sa Eric att han inte kunde gå igång helt i en tom arena, att han är beroende av publiken för att göra sitt bästa. På torsdagskvällen fanns den där och gav honom den sista knuffen i mål.

– Det var fantastiskt, det var helt galet. När vi gick på kändes det som att något hände i arenan och det är så det ska vara. Men som sagt, det är på lördag det gäller. Då ska jag ge hundra procent.

Vad gav du då i dag?

– Jag repade bara, det var en repetition inför lördag.

Men i procent?

– 70 procent. Jag tänkte att jag sparar mig till lördag. Jag tänder till ännu mer och ser till att skåpet ska stå och sätta nivån när det är sjunde startnumret.

Så du är nöjd med sjuan?

– Ja, absolut. Det var två jag inte ville ha: två och tre. Samtidigt, startnummer är bara ett startnummer. Det är fortfarande vad man gör på scenen och hur många som inte gått och hämtat en kaffe just när man sjunger som gäller så egentligen har det här bara med tur att göra. Förhoppningsvis blir det ett bra resultat och i annat fall skiter jag faktiskt lite i vilket. Nu är vi i final. Nu har jag tagit tillbaka Sverige dit vi egentligen ska vara alla år. Det finns inte att Sverige inte ska vara i final – och nu är vi det.

Text: Tove Hansson

Foto: Sven-Erik Svensson