Förra året var han en dark horse. I år ska David Lindgren vinna Melodifestivalen.
– Jag vill vara med i Malmö och Eurovision på hemmaplan, säger han.

Februari 2012. Den totalt okände David Lindgren spräcker sina kostymbyxor på genrepet. Resten är schlagerhistoria.

– Sedan dess har det känts som ett tåg som har gått i rätt snabb fart. Jag har försökt hänga på och njuta mitt i allt, säger David Lindgren.

Under resten av 2012 släppte han en skiva, gestaltade en ung Thomas Ledin, spelade in långfilmen ”Hallå hallå” som har premiär i januari 2014 och ett barnprogram som går i Barnkanalen i höst.

– Helt ärligt. Barnprogrammet, Ledin och filmen krockade totalt. Det var grejer jag ville göra, så jag tackade ja och vi ordnade det. Om ett år skulle jag nog inte tacka ja till de grejorna samtidigt. Jag gjorde allting och gjorde det bra, men jag kände inte som att jag räckte till. När jag inte jobbade var det bara fokus på min familj. Vänner och sådant har fått ta skada. Men det känns som att folk har förståelse.

Den i dag 30-årige David Lindgren bestämde sig för att stå på scen redan för 16 år sedan. Efter gymnasiet flyttade han till Göteborg för att plugga på artistskolan där.

– Jag tog ett studielån på 250 000 kronor. Jag ville satsa, säger han.

Nu lever han mitt i sin dröm. Samtidigt är det inte själva genombrottet som är det svåra, anser han.

– Det svåra är att hålla sig kvar och få ett starkt varumärke. Jag hoppas kunna bygga något som blir hållbart.

Låten han ska tävla med heter ”Skyline”, en housedoftande klubbdänga med avancerad koreografi.

– Man skulle kunna kalla den för ”Shout it out 2″. Det är samma glädje och energi i låten, men produktionen är vassare. Refrängen i ”Skyline” är starkare och det ligger mer jobb bakom låten.

Du siktar på seger?

– Det är därför jag är med. Totalt siktar jag på att vara topp tre. Jag anser att låten är nog tillräckligt bra för att slåss i toppen. Jag vill vara med i Malmö och Eurovision på hemmaplan. Det kan inte bli häftigare inom det här.

Under året har han samlat på sig en stor fanskara, som enligt honom själv består av barn upp till tio år, deras mammor och äldre damer som tycker att han är stilig.

– Jag har själv känt att tonårspubliken inte har varit så intresserad av mig. Vilket jag kan förstå. Jag är en rätt normal kille. Jag är gift och har barn. Är inte ute och festar och lever ingen popstar-livsstil. Jag går omkring med min barnvagn med min son i.

Helst av allt vill David Lindgren nå unga killar.

– Det gör mig jätteglad att jag kanske kan inspirera någon kille att börja dansa och sjunga. Det är inte helt självklart som kille att våga följa den drömmen.

Text: Patrik Lundberg
Foto: Sven-Erik Svensson