Lång väg att bli idol
30 september, 2010Tittar du också på ”Idol”?
Hemma hos mig sitter hela familjen klistrad, varje dag. Vi är inte direkt fanatiska, men det har blivit ett gift just den här säsongen.
Anledningen till det, åtminstone för mig, är den stora ålderspridningen bland deltagarna som årets upplaga av den här tävlingen har.
Att höra 17-åringar svara på frågan ”Varför vill du vara med i Idol?” med ”Detta har jag önskat i hela mitt liv, åtminstone sedan jag var tolv.” kan vara charmigt några gånger, men i längden tröttar det bara ut. Så när det dyker upp en kille på 29 som Jay Smith, som slavar i grönsaksdisken på den lokala mataffären och samtidigt kämpar för en karriär som rocksångare, då ger det en mer realistiskt bild av hur jobbigt det är att slå igenom som stjärna.
För många år sedan träffade jag Per-Olof Johnsson i samband med att han blev gitarrprofessor på Malmö musikhögskola. Han var en av världens bästa klassiska gitarrister under en tid när Segovia var kung på området. Men ändå gick inte karriären spikrakt.
Efter många succér i Europa fanns bara USA kvar att erövra.
Per-Olof Johnsson tog båten till New York och knackade på hos den store amerikanske managern. Vår svenske gitarrhjälte fick visa upp sitt virtuosa gitarrspel på kontoret.
Managern var imponerad, men bad om att få kalla in sin sekreterare. När hon kom in i rummet bad managern henne att ta en titt på Per-Olof Johnsson och ställde frågan:
– Kommer den här svensken att bli en succé här i USA?
– Nej, han är för ful, kom det blixtsnabba svaret.
Själv sa Per-Olof Johnsson så här till sina elever: ”…du ska bara tänka på att bli så duktig som möjligt, fördjupa dig i musiken och lära dig så mycket som möjligt. Kommer inte en belöning för det arbetet, då ska man inte vara musiker.”
Kolla in i FREDAG hur Sassa, Jay och Michaela hade det denna veckan i Stockholm.
Herbert Tinz
