Nöjesbloggen

Joakim Borgudd, webbredaktör på hd.se, gör ett gästspel i Nöjesbloggen. Här är hans tankar kring Mattias Alkbergs spelning i Malmö på lördagskvällen.

“Hur är läget? Mår ni bra?”

Hur många gånger har man inte hört liknande fraser på en konsert? Gärna efterföljt av en utläggning om hur artisten eller bandet är på en lång turné men att den här konserten är extra speciell för dem.

Därför är det befriande med en artist som Mattias Alkberg som faktiskt säger saker som betyder något.

När han spelade på Kulturbolaget i Malmö under lördagskvällen löpte mellansnacken som en röd tråd genom hela konserten och satte stämningen för varje låt.

Mattias Alkberg har det kanske extra lätt eftersom att han är politisk och kan ge moderaternas skolpolitik en känga innan “Haparanda here we come” där låtens huvudpersoner mördar skoldirektören.

Men på ett lika naturligt sätt fångade han publiken genom att prata om ångesten vid hemvändarfester runt jul och hur fint det är att då ha någon som älskar oss förbehållslöst innan den vemodiga “Helgen v. 51”.

Många artister skulle kunna lära sig av Mattias Alkberg.

Joakim Borgudd

Läs mer: Alkberg söker sig mot fiktionen

I helgen tog Nöjesbloggen tempen på roller derby, en sport som ofta kategoriseras som ett nöje.

I Baltiska hallen i Malmö arrangerades Battle of the Nordic Light, en turnering med lag från Sverige, Danmark och Finland. Arrangörer och hemmalag var Malmö eget lag Crime City Rollers (CCR).

Trots att sporten har vuxit explosionsartat hamnar ofta artiklarna och reportagen i nöjes- eller på allmänsidorna i tidningarna. Själv arbetar jag som nöjesreporter, men har ett förflutet som sportjournalist. Så här är min syn på det hela:

Roller derbyn utvecklades under 1930-talet i USA och var ursprungligen en underhållningssport. Sporten återuppstod under 2000-talet som en undergroundrörelse.

Stil och utstyrsel är ett viktigt inslag under matcherna. Vid första anblick är det lätt att förväxla grejen med andra uppvisningssporter som till exempel wrestling. Det spelas hög musik, spelarna har färgglada utstyrslar och vissa är krigsmålade i ansiktet. Dessutom har de smeknamn som ”Fistfucker”, ”Swede hurt” och ”Jawbreaker”.

Och sen är det ju det amerikanska – det ska vara show.

Men show är det också i NFL, NBA och NHL. Ingen behöver göra en slamdunk eller kasta handskarna i en fajt. Det är för publiken. Något har jänkarna hur som helst fattat, det ska vara ett nöje att gå och kolla på sport.

Det tar ett tag innan man förstår alla regler och begrepp, ja det är i princip omöjligt att lära sig på en helg. Men man fattar direkt att det inte är någon uppvisning. Det är benhårda tacklingar, krigstaktik och monsterfysik.

Hur kan jag sammanfatta det här? Roller derby är, i likhet med många andra sporter, ett nöje att se på, men bör behandlas på sportsidorna som alla andra sporter – i synnerhet efter att Riksidrottförbundet sanktionerat roller derby som en disciplin inom Svensk Skridsko.

Att det delvis också kan vara en livsstil, det är en annan sak. Att sporten har tvingats (?) växa ur en undergroundrörelse handlar kanske om folks syn på kvinnor som utövar sporter med fullkontakt.

Hur det gick? CCR gjorde givetvis kaos med gästerna. Faktum är att de är obesegrade sedan starten 2010.

Även i Helsingborg finns det ett lag, nämligen Helltown Hellcats. Mer info om dem finns på deras Facebooksida.

Den 17 september händer det i Baltiska hallen igen. Då spelar CCR mot lag från Berlin och Stockholm. Läs mer här.

Text och foto:
Patrik Lundberg

Snart når den koreanska filmfestivalen Seoul-Stockholm biograf Spegeln i Malmö. Därför tipsar Nöjesbloggen om tre koreanska mästerverk.

Seoul-Stockholm är Sveriges enda filmfestival för koreansk film. Den 10-11/9  pågår festivalen i Stockholm, 12/9 i Malmö och 14-15/9 i Göteborg.

Är du oinvigd i den koreanska filmkonsten? För dig rekommenderar Nöjesbloggen följande:

Järn 3:an
Stjärnregissören Kim Ki-Duks kanske bästa rulle handlar om en ung man som bryter sig in folks lägenheter och bor där så länge ingen är hemma. Detta utvecklar sig i ett kärleksdrama som synliggör samhällsstrukturerna i Sydkorea. Vad som imponerar mest är att filmen inte innehåller en enda replik.

Lady Vengeance
Gillade du Kill Bill-filmerna? Då kommer du att älska Lady Vengeance, som är den sista filmen i Chan-Wook Parks hämndtriologi. Även föregångarna Hämnarens resa och Oldboy har hyllats världen över.

Brotherhood
Det koreanska inbördeskriget rasade mellan 1950-1953 och delade landet i Nord- och Sydkorea. Detta är en gripande gestaltning av tragedin som splittrade tusentals familjer som än i dag lever på varsin sida gränsen.

/Patrik Lundberg