Ingen verkar vilja vinna
Ett dussintal personer finns med i spekulationerna. Deras framtoning må skilja sig åt, men den röda tråden är någon slags begåvning och framåtanda.
Vi har ett gäng gamla rävar som i princip har varit med sedan begynnelsen. Vi har hbtq-personerna som, med all rätt, har fått ett inflytande på senare år. Och självklart någon med annan etnisk bakgrund än svensk. Sedan kommer det alltid fram en okänd lirare från nåt litet brukssamhälle som rör runt i grytan.
Bara en ska stå högst upp på täppan. Bara en ska få denna förtroendepost. Bara en ska få representera denna stolta, något daterade, folkrörelse.
Men ingen vill kandidera.
Pratar jag om Socialdemokraterna eller om Melodifestivalen? Oklart.
I kväll är det årspremiär för Sveriges mest uppmärksammade musiktävling. Jag har pratat med de flesta av artisterna i första deltävlingen och ingen satsar på slutseger.
Så har det varit de senaste åren. De flesta gläds åt att vara med i spekulationerna och ”Globen hade varit kul att ta sig till”, men ingen pratar öppet om att vinna hela balunsen. Förutom Eric Saade. Förra året gick han in för förstaplatsen och mycket riktigt blev det så. För detta bör vi evigt älska honom.
I år står Kattarp utan representant. I stället får vi luta oss mot alla de där som nöjer sig med att få synas och höras.
Sett till musiken är det inget bakslag. I Växjö är Loreen storfavorit. Hennes schlagerifierade Rihannaepos har potential att gå långt. Quasimodo-dansen och melankolin från förra året har hon kasserat. Nu bejakar hon livet på scen och som hon gör det. Allt annat än final vore fiasko för Loreen och låtskrivardemonen Thomas G:son.
Även G:sons andra Växjöbidrag har potential. Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern må se ut som ett gäng a-lagare, men deras schlagerballad ”Jag reser mig igen” lär sätta tv-tittarna i trans. Detta kan bli det missförstådda geniets upprättelse, vare sig han vill eller inte.
Hur seriöst vi än vill tala om låtsnickeri och scenkonst kan jag fastslå att Sean Banan kommer att ta över hela Växjö i kväll. ”Sean den förste banan” är en orientalisk rip-off av Günther och refrängen kommer att plåga oss hela sommaren.
Men resten av Europa lär skonas. För inte ens Sean Banan, Sean Samadis osvenska alter ego, bryr sig om att vinna.
”Jag är bara här för att underhålla”, säger han.
Ridå.
Patrik Lundberg
