Schlagerbloggen

Ingen av favoriterna gav raka svar under lördagens finalgenrep. I stället var det Molly Sandén som glänste mest.

Och Eric Saade då, förstås. Kattarpskungen, som i kväll ska dela ut Sångfågeln till vinnaren, körde ett patenterat medley av rang. Inte minst tog han en flygtur inne i Globen.

Jaja. Loreen och Danny Saucedo gick inte riktigt all-in. Med andra ord är det svårt att tippa giganternas duell.

Molly Sandén, däremot, gjorde sin hittills bästa version av ”Why am I crying”. Hon lyckades framkalla den där desperationen i rösten som hon tidigare har dolt.

Gör hon likadant i kväll så har hon en chans på tredjeplatsen. Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern, som tippas att komma trea, gjorde inget större intryck.

Likadant var det med Sara Li och Björn Ranelid. De sköt iväg sina pilar med behärskning.

Vad tror Eric Saade om kvällen? Här har ni svaret:

Text: Patrik Lundberg
Foto: Sven-Erik Svensson

Danny Saucedo avslutar dagens finalrepetitioner. Han inleder med att hålla ett brandtal om sin förkylning och att han bara ska sjunga på den tredje och sista tagningen.

Halva startfältet är en sjukstuga. Mest drabbar det kanske Danny Saucedo eftersom han kör det fysisk mest krävande framträdandet (bortsett från growlaren i Dead by April).

På sätt och vis är det ett genidrag, att skippa sången. Han låter dansen och showen tala för sig. Och alla vet redan hur spektakulär grejen är. Annat var det med sånginsatsen i Malmö. Nu slipper han göda journalisternas öron med förkyld falsksång.

Ett sånt här framträdande synas ju hårdare än andra. Därför hugger media på varje liten groda.

Av förklarliga skäl sitter inte sången riktigt under sista tagningen. Men dansen är lika amazing som låten i sig. På lördag kommer allting att ställas på sin spets.

Text: Patrik Lundberg
Foto: Sven-Erik Svensson och Scanpix

Molly Sandén värmer upp rösten med… ”Mirakel”. Dock inte säd-partiet.

Hon bubblar av självförtroende och jävlaranamma. Det märks att hon tror på sin låt. Och sedan tidigare vet vi att hon har startfältets kanske mest välskolade röst.

Carolafläkten gör sitt jobb, bättre än vad den gjorde i Leksand. Eller så har Molly Sandén tunnat ut håret.

Hade jag fått bestämma hade jag gjort showen lite mer Rocky Balboa möter ”I will survive”. Spelat mer på revanschsuget. Får hon fram den känslan på lördag så lutar det åt topp fem.

Text: Patrik Lundberg
Foto: Sven-Erik Svensson

I Göteborg blev Ulrik Munther favoriten som pallade trycket. I finalen tippas han i botten och har således allt att vinna. Dessutom har han den otacksamma rollen att samla upp småbitarna som blir kvar av publiken efter Loreens slakt.

Sen sist har han hunnit med att fylla 18. Kanske är det mognaden som förklarar varför han sparar något på rösten under repetitionerna. Kanske är det en epidemi som går i startfältet. Loreens krämpor har vi redan berättat om. Även Danny Saucedo har plågats av en förkylning i veckan.

”Soldiers” håller samma klass som den gjorde i Göteborg och hipstertrummisarna har inte tappat takten. Hur det går för Ulrik Munther kan knappast någon tippa. Finalens bottenskikt är jämnare än världens längsta tennismatch.

Text: Patrik Lundberg
Foto: Sven-Erik Svensson

Loreen avstod presskonferensen för ett läkarbesök. Några timmar senare var hon tillbaka och repade.

Hon uppges ha en förkylning som spökar. Därför sjunger hon bara de låga partierna av ”Euphoria”.

När fokus nu helt hamnar på dansen svävar bilderna mellan franska mimare och capoeira.

Tid tar tid. Loreen låter det dröja mellan tagningarna.

Till skillnad från Thorsten Flinck repar Loreen barfota. Inte bra med en förkylning i kroppen! Thorstis visste bättre och hade skor på sig tidigare i dag.

Om vi (läs: jag) lägger tramset och förkylningen bakom oss kvarstår vad som spelar roll:

Hittills är det ingen som kommer i närheten av Loreen. På tredje försöket går hon all-in med sången och knockar alla bidrag under hela 2000-talet.

Hon är så överlägsen att solstormen som just nu träffar jorden framstår som en mårdhund i Atlanten.

Och hon är så magiskt vacker att jag måste frångå mina tre journalistiska grundpriciper:

1. Sitt inte och betygsätt kvinnors utseende – särskilt inte på internationella kvinnodagen.

2. Var opartisk.

3. Skippa adjektiven, pojkjävel!

Text: Patrik Lundberg
Foto: Sven-Erik Svensson

Torbykatterna gungade sig vidare från Andra chansen och det med bravur. Tajta pjäser som Dynazty och Timoteij besegrades och bara det får ses som en bedrift.

Sångaren Jon Kleppenes ser ut att trivas i Globen. Resten av bandet + körtjejerna också för den delen.

Får vi lite balansgång på ståbasen? Självklart.

Har körtjejerna ”dask på sina höfter” som substitut för handklapp? Gifvetvis.

Jag kan villigt erkänna att ”Baby doll” har vuxit en del sedan den spelades i Göteborg. Hela bandet har vuxit med uppgiften. Repetitionerna ger en vink om att Top Cats gör sitt livs framträdande på lördag.

Ändå har jag svårt se hur de ska klara topp fem på lördag. Glöm inte att Top Cats rockabillybröder i The Playtones kom sexa förra året – med en bättre låt och i ett svagare startfält.

Om det går åt pipsvängen på lördag har de ändå annat att se fram emot. Efter tävlingen går de in i Big Brother-huset.

Text: Patrik Lundberg
Foto: Sven-Erik Svensson

Lisa Miskovsky har gett sina snöänglar förnyat förtroende. Vilket är en självklarhet. De skapar scenkonst á la awesome.

På sång- och norrskensfronten intet nytt. Låten och framträdandet håller, men huvudpersonen glänser inte som hon borde. Aningen lamt är det.

Få trodde på Lisa Miskovsky i Malmö. Lika få lär tro på henne i Globen.

Skillnaden är att konstkonässörerna har annat att tänka på nu. Ett svenskt-västeråsiskt-mexikanskt-berbiskt stadsråå vid namn Loreen. Med andra ord blir det en tuff final för Miskovsky.

Text: Patrik Lundberg
Foto: Sven-Erik Svensson

Dead by April förstår nog inte själva hur growlandet har hjälpt dem. Utan det manglet så är ”Mystery” inget annat än rockigt pojkbandstjafs.

Det spelar å andra sidan mindre roll när helheten är vad som bedöms. Det mesta ser ut som det gjorde i Växjö. Trummisen sitter i busen, gitarristerna och basisten headbangar trots att de sammanlagt har cirka tio centimeter hår.

Alla förstår nog att Dead by April inte kommer att vinna tävlingen. Men en del tyder på att de vinner subgenrekampen. Dynazty är redan ute ur leken och Top Cats lär inte nå en framskjuten placering.

Text: Patrik Lundberg
Foto: Sven-Erik Svensson

”Yes I stand up again” sjunger Thorsten Flinck i två av refrängerna och chockar den samlade presskåren. Har han redan Baku i tankarna?

Nej, det är inte tal om att översätta hela låten. Han håller sig till två försök och avslutar med ett ”thank you”.

Frågan är om han kommer att kuppa in lite anglofilporr på lördag.

Någon Thorstis i Baku blir det kanske inte, men mycket har förändrats under resans gång. Inför deltävlingen i Växjö målades han ut som en pajas. Efter repetitionerna sågs han som en joker. Platsen i Andra chansen var inte oväntad, men segern i Nyköping har tagit honom från mörk häst till ett namn att lita på i finalen.

I Växjö var det teatraliskt. I Nyköping tonade han ner den sidan av framträdandet. Nu är teater-Thorsten tillbaka och håller låda. Det är fullkomlig cirkus på scen. Bli inte förvånade om han klarar sig till topp fem.

Text: Patrik Lundberg
Foto: Sven-Erik Svensson

David Lindgren inleder finalen på lördag. Så även torsdagens repetitioner.

David Lindgren in action. Foto: Sven-Erik Svensson

Kavajen har åkt av (men återkommer i svart version på lördag) och en mösssa på. Kanske är det en efterhandskonstruktion. Men han utstrålar mer självförtroende nu än i Göteborg.

Dansen har inte förändrats nämnvärt (eller, vad fasen fattar jag om breakdance?). Backspinnen sitter som en smäck, nästan på gränsen till en headspin.

Startnummer ett är eftertraktat i finalsammanhang. Det är till David Lindgrens fördel. Nackdelen är att refrängen, likt ”In the club”, har glömts bort lagom till att Danny tänder ljusen i sin formel 1-dräkt.

Patrik Lundberg