Schlagerbloggen

Saade firar! Foto: Sven-Erik Svensson

Eric Saade krossade glas, hjärtan och allt motstånd. Sveriges bidrag till Eurovision Song Contest härstammar från Kattarp. Förstår ni hur stort det är?
Trots att han var segertippad blev det en strid på kniven. Med minsta möjliga marginal vann Eric Saade tuppfajten mot Danny Saucedo.
– Det känns helt sjukt, det känns som en bomb bara smällde, vilket det gjorde också. Det är helt overkligt, sa han efter segern.
Det har tjatats mycket om duellen mellan de två flickfavoriterna, men när allt kom omkring var det inget annat bidrag som var i närheten av att hota toppduon. Både den internationella juryn och tittarna gav Eric Saade och Danny Saucedo flest poäng – med all rätt.
Strax efter segerbeskedet träffade tidningen en omtumlad men lycklig Eric Saade. Här är hans hälsning till helsingborgarna:
– Jag fick höra av polarna att det tokröstades där hemma i dag. Det är hemmastöd. Jag kan avslöja att jag kommer att spela på Helsingborgsfestivalen i sommar och det är jag så jävla glad för. Var man än skulle slå i världen kommer hemmapubliken alltid vara hemmapubliken.
På söndagsmorgonen går han upp klockan halv sju för att göra intervjuer hela dagen.
– Vi får se om jag kommer. Jag säger som Zlatan: Det börjar när jag kommer. Nä, skämt åsido, det är bara upp och jobba.

Svenska folket har all anledning att fira. För första gången på evigheter skickar vi ett bidrag till Eurovision Song Contest som kan konkurrera med europaeliten.
Eric Saade har nämligen allt som krävs för att slå internationellt. Dansen håller toppklass, sången är oklanderlig och kattarpskillen är så snygg att klockorna stannar.
Fredrik Kempes text må vara en klichéartad sörja om viljan att bli populär för att få den snygga tjejen – men blickar vi tillbaka på tidigare eurovisionvinnare har det sällan varit nobelprislyrik som har premierats.
Höjer vi våra ögonbryn och ser framåt är Melodifestivalen bara ett stopp på vägen i Eric Saades karriär. Tar han förnuftiga beslut, samarbetar med rätt folk och behåller sin personliga integritet finns det inga rimliga gränser för den här 20-åringen.
Först tar han Düsseldorf. Sen tar han världen.
Och han kommer från Kattarp.

Tove Hansson

Patrik Lundberg

Foto: Sven-Erik Svensson

Danny Saucedo utnyttjade uppmärksamheten vid repetitionerna till att sprida ett budskap. I en t-shirt med ”Earth hour”-tryck framförde han sitt bidrag i Globen på torsdagen.

– Det är ett statement, jag är mån om klimatet. Jag är en passionerad källsorterare, den sura killen som skriver arga lappar i soprummet, och väljer ekologiskt när jag handlar. Men det är lite subtilt och inte så många som lagt märke till den, säger han.

I dag släpps hans nya skiva som heter som hans bidrag, ”In the club”.

– Det är en urbanplatta är jag har skrivit allt utom en låt. Det känns jävligt skönt. Det är första gången jag känner att det är jag till hundra procent, jag är jättenöjd och stolt över materialet.

Hur kommer lyssnarna att märka att det för första gången verkligen är du?

– Mina texter är mer utlämnande.

Tillsammans med Eric Saade har Danny varit favorittippad och deras låtar har turats om på topplistorna de senaste veckorna. Under presskonferensen i går slog de hål på konkurrensryktena genom en kyss på scenen och på välkomstfesten på torsdagskvällen vänslades de framför kamerorna.

– Vi är två helt olika artister. Båda är bra på sin sätt, vi har olika styrkor men också olika svagheter. Vi har olika fans men säkert samma fans också.

Han är rädd att det kan drabba både honom och Saade i längden.

– Jag kommer att göra mitt bästa och hoppas att det räcker för att svenska folket ska rösta på mig. Men när jag och Eric hela tiden blir ihoppytsade i samma låda finns det risk för att folk delar på rösterna och så kommer någon annan mellan oss. Det är tråkigt om vi blir så favoriserade, att det målas upp som att det är någon av oss som kommer vinna, men så kanske ingen av oss  gör det. Det är bara dumt.

Tove Hansson

Foto: Sven-Erik Svensson

Trots att Sanna Nielsen inte är äldre än 26 år har hon en av de längsta meritlistorna i årets startfält. Redan som elvaåring nådde hon svensktoppsettan med ”Till en fågel” och det är sjätte gången hon tävlar i Melodifestivalen. Att Sanna inte biter sönder nagelbanden i nervositet inför finalen är därför inte direkt någon överraskning.

– Det känns soft. Jag känner mig trygg, bekväm, lugn och harmonisk, säger hon när vi träffar henne innan repetitionerna i Globen.

Det har gått en månad sedan deltävlingen i Göteborg där Sanna tog en finalplats direkt. Sedan dess har hon gjort intervjuer, repat inför jubileumsturnén som sätter i gång om två veckor och släppt en skiva. Men också laddat med vila.

– Jag har softat i en vecka. Jag åkte jag upp till en stuga vi har i Dalarna och bara tog det lugnt.

Startfältet beskriver hon som ”tufft – som alla år”, men säger att hon inte tror att det är så enkelt att sia som vinnaren som många verkar tro i år.

Betyder det att du inte tror att det står mellan Danny och Eric?

– Jag menar bara att man inte kan tro på något innan svenska folket har visat vad de tycker. Jag har inte tillåtit mig själv att sia om utgången utan ska bara gå in och köra järnet men jag tror självklart på min låt och jag tror att det kan gå bra. Jag är med i matchen, säger hon.

Du byter klänning på lördag, gillade du inte den du hade i Göteborg?

– När man är i final vill man bjuda folk på lite extra. Jag trivdes skitbra i de andra kläderna men när man står i Globen vill man hotta upp det lite till. Den nya är i samma färg som den förra men i en annan form. Mer får ni inte veta, det får ni se på lördag.

Din låt är en klassisk schlager – håller det fortfarande?

– Självklart! Det ser vi i alla delfinaler att folk vill ha. Än dör vi inte ut, absolut inte. Den musiken har funnits otroligt länge i folkets hjärtan både här i Sverige och i Europa. Jag tror att det sitter i själen.

Tove Hansson

Alla artister utom Brolle dök upp på kommunfesten i Stockholms stadshus. Demonfotografen Sven-Erik Svensson var på plats och fångade mingelbilder värda att dö för.

Se och njut!

Swingfly.

Sanna Nielsen.

Eric Saade.

The Playtones.

Nicke Borg med sin fru Jojo Borg Larsson som också varit med och skrivit hans bidrag.

Marie Serneholt.

Jenny ”Velvet” Pettersson och Linda Bengtzing.

Danny Saucedo.

Danny Saucedo och Eric Saade.

Daniel ”The Moniker” Karlsson.

Danny Saucedo och Eric Saade.

Swingflys sidekicks Beatrice Stars och Christoffer Hiding.

Sara Varga sjöng några sekunder och bröt sedan på grund av att det brusar för henne. Efter lite teknikfix är hon igång. Hon verkar dock inte helt nöjd efter första repet, gör en min direkt efter att hon slutat sjunga och ser lite missnöjd ut. Stress? Nervositet? Jag vet inte. Hennes låt har all potential att bli en storskräll, den verkar vara omtyckt av de flesta och har spelats mycket de senaste veckorna enligt diverse musiktjänster. Sara sätter sina andra repetitioner bra, och tekniken verkar vara till belåtenhet.

På lördag är hon inte sist ut, det är Eric Saade. De har bytt plats under dagens repetitioner.

Foto: Sven-Erik Svensson

Sanna Nielsen står på scenen – först i sin rörbur, sedan utanför den. Och som sist med dödssnurrande dansare.

Bromöllas schlagerbakelse är ju proffs sedan barnsben – att hon inte skulle fixa det här repet galant vore en tokskräll. Men det gör hon.

Det mest spektakulära är att hon efter numret märker att hon har något under skon, böjer sig ner och skrattande kämpar loss det. Svårt att se vad det är hon drar loss härifrån, men något vitt är det. Tejp? Toapapper? En bit löpbandsgolv från rörburen? Ja, så mycket skräll får ni.

Sanna tar numret en gång till med ett leende på glitterglansiga läppar. När jag pratade med henne tidigare i dag sa hon att hon mest bara softat sedan deltävlingen i Göteborg. Hon vet själv att hon inte behöver ligga i hårdträning för att klara en klassisk schlagershow.

Foto: Sven-Erik Svensson

Swingfly, hans kompanjoner och trumflickor ser mest ut att ha jävligt kul på scenen. De sätter showen snyggt, de spexar runt och de trummar. Hörrni svenska folket, är det glädje vi vill ha så är Swingfly hundra gånger bättre än The Moniker.

Killen är långt från en debutant, även om det är hans första Melodifestival. Han har en lång artistkarriär på sisådär tjugo år bakom sig, men ”My and my drum” är långt från den eurotechnovariant av ”Sweet dreams” han gjorde tillsammans med Dr Alban på det glada 90-talet. Det är vi tacksamma för.

Att Christoffer Hiding, Idol-killen som sjunger refrängen i Swingflys låt, bär en t-shirt med texten ”J Dilla changed my life” är körsbäret på den här bakelsen. Ok, halva hiphopsverige riskerar att svimma i ren panik över att tappa i creddighet, men vafan. Linda Sundblads antipäls-tisha och Dannys klimatkupp till trots, men det här är årets bästa repetitionsbudskap.

Men lite sjukt är det väl att Siewert Öholm missade den här texten i sin attack mot de dekadenta låtarna – eller fattar han bara inte vad ”pum pum” betyder?

På presskonferensen tidigare i dag funderade jag på om Brolles lugg blivit mindre. Nu när jag ser den i profil på scenen blir jag osäker. Han hade nog bara inte hunnit föna upp den. 1,5 timme senare är den större än norrlänningen själv igen.

Brolle. Foto: Sven-Erik Svensson

Brolle har också bytt repordning, på lördag tävlar han som melodi nummer fyra. I dag har han och The Moniker bytt plats.

Han ser glad ut, men det gör inte låten bättre. Som sagt: Ni vet ju hur det låter. Eftersom chansen att Brolle skulle byta stil är mindre än att Kärnan skulle rasa på lördag vet ni ju även hur det ser ut. Och jag tror fortfarande att Brolle (obs, det är noga nu med att man inte ska säga ”brålle”) kan komma sist på lördag.

Om själva numret finns inte mycket nytt att säga – ni har ju sett det själva och inget märkbart har ändrats sedan deltävlingen i Luleå.

Danny är avslappnad och känns helt säker i sitt framförande av ”In the club”. Det sitter som det ska och han passar på att lattja lite extra. Han gör en Linda Sundblad och utnyttjar repetitionen till att sprida ett budskap i en t-shirt med ”Earth hour”-tryck.

Dansen är en av de snyggaste i årets final. Det finns en risk att Dannys farhåga, om att han och Eric Saade tar ut varandra genom att plocka röster ur samma (stora) målgrupp, blir sanning på lördag. Det eller Eric själv är det enda som Danny behöver vara rädd för nu.

Schlagerbloggen är precis klar med dagens presskonferens och vi har hunnit snacka med alla artister. Intervjuerna kommer upp här på bloggen under det närmaste dygnet.

Nu är det dags för repetitioner och vi kommer att rapportera live här hela dagen. Var gärna med och kommentera eller ställ frågor!