Schlagerbloggen

Så här är det: detta är en av de största skrällarna sedan deltävlingarna infördes i Melodifestivalen.

Nu ska jag smälta detta och samtidigt försöka skriva en krönika som snart publiceras här.

Tills dess: Stort grattis till David Lindgren!

***

Thomas Di Leva eller David Lindgren direkt till final?

Publiken skanderar ”David, David, David!!!”.

Till final: David Lindgren!!!

***

Andra chansen: Top Cats och Timoteij.

***

Vem är först till final? Ulrik Munther!

Rättvisa skipas. Jag tvivlar dock på att ”Soldiers” kan rubba, låt oss säga, Loreens ”Euphoria”.

Kuriosa: Leila K trendar ”worldwide” på Twitter.

***

Jessica Folckers mash up av Aniellas ”Elektrisk”, Robyns ”Electric, Leila K:s ”Electric” och Melody clubs ”Electric”. Hillarious!

***

Det låta vara långsökt, men kvällens Helsingborgshopp är kvar i tävlingen. David Lindgren har jobbat en säsong på Wallmans Salonger i stan. Därför, samt på grund av hans oxtokiga breakdance, måste vi hålla på honom.

***

Vi har ett första resultat.

Vidare till andra röstomgången: Thomas Di Leva, Top Cats, Timoteij, Ulrik Munther och David Lindgren.

6. Sonja Aldén

7. Andreas Lundstedt

8. Mimi Oh

Tro det eller ej. Det blev som jag tippade. Troligen en besvikelse för Andreas Lundstedt, som trots en svag låt levererade en skön show. Sonja Aldéns och Mimi Ohs uttåg ur tävlingen var mer väntade.

Nu, mina damer och herrar, tror jag att David Lindgren blir livsfarlig.

***

Thomas Di Leva nu. Med över två decennier som svensk rymdprofet gör han debut i Melodifestivalen.

”Ge aldrig upp” är inte det bästa han har gjort och showen bjuder inte på något spektakulärt, så när som på regnet av blomkonfetti i slutet av sången.

Låten har sina stunder och budskapet värmer. Jag tycker ändå att Di Leva underpresterar.

***

Mimi Oh, skjut mig, slå mig eller stryp mig. 80-talsfärgerna gör kaos med mina sinnen.

Om Veronica Maggio lyssnar på det här vrider hon sig troligen i soffan. Här snackar vi konceptstöld.

Även proffskoreografen Ambra undrar nog vad det är hon har lärt ut.

Jag tycker helt enkelt inte att Mimi Oh håller i Melodifestivalen.

***

Musikalprofilen David Lindgren har jobbat på Wallmans i Helsingborg. I kväll är det andra bullar.

Jag minns inte riktigt, men jag tror det var Håkan Engström på Sydsvenskan som jämförde ”Shout it Out” med lunchdisko. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

På genrepet spräckte han byxorna i breakdance-momentet. Denna gången gick det bättre.

David Lindgren gör inga misstag och sprudlar av energi. Jag måste nästan ändra mig och tippa honom topp fyra, om inte bättre!

***

Etnopop och bara ben. När misslyckades det senast i en deltävling i Melodifestivalen?

Sen är det så klart oklart hur Timoteijs Riverdance-dänga ”Stormande hav” tas emot av tittarna.

Personligen ger jag inte ett jot för låten, men jag kan inte förneka Timoteij har utvecklats sen de gjorde succé med ”Kom”.

…och så undrar jag om tjejen med irländsk metallflöjt frivilligt valde sitt instrument.

***

Andreas Lundstedt går inte att hata. Hans utstrålning är närmast radioaktiv. Det räddar dock inte ”Aldrig aldrig” som inte håller måttet, ens i det här startfältet. Disco-Orup möter Eric Gadd möter Coldplay på ett mellanstadiedisco.

”Vi kommer aldrig mera älskar” sjunger Lundstedt och dansarna greppar om sina skrev. Ingen kommentar på det.

Trots dansen och trots Andreas Lundstedts sång är låten på tok för… usel.

***

***

Sonja Aldéns ”I din himmel” lär ta ett grepp om Svensktoppen i vår, inget snack om saken. Men att stå i tv-rutan och sjunga om en bro och illustrera detta med en bro på scen. Nja.

På något vis verkar det som att Sonja inte går all-in. Arrangemanget är ju mer pompöst än Queen. Ändå når hon inte ända fram.

***

Jag vet inte riktigt, men om jag hade deltagit i Melodifestivalen hade jag inte haft på mig jeans och vit t-shirt från H&M. Ja, nu är jag inte sångare i Top Cats heller.

Inget fel på uppträdandet. Däremot hamnar svänget i fokus snarare än sången. Ståbasisten klarar sin dödsdans uppe på basen. Kudos!

Jag ska vara ärlig och säga att jag tror att detta kan gå hem i kväll.

***

Ulrik Munther vandrar in till The Verves ”Bittersweet symphony” och bränner av sin egen ”Soldiers”. Mobilkamerorna lyser upp Scandinavium.

Fullt godkänt av Munther, men han jobbar inte mot kamerorna. För tittarna kan det framstå som opersonligt. Schlagerbloggen tror att det beror på nervositet.

***

Sarah Dawn Finer och Gina Derawis tomboygig med BSB-låtar, alltså. Inte dåligt, men jag undrar hur de motiverar showen bortsett från att de önskar lite extra korvfest?

Alla bilder i denna bloggpost kommer från Scanpix.

***

I vanlig ordning tänker Schlagerbloggen tippa kvällens resultat. Förra gången hade jag alla rätt, men allt tyder på att det var en ren slump.

Till final: Ulrik Munther och Timoteij

Andra chansen: Thomas Di Leva och Top Cats

Dark horse: David Lindgren

Jaja, nu kör vi!

***

I kväll avgörs Melodifestivalens andra deltävling i Göteborg. Schlagerbloggen rapporterar live från klockan 20. Häng med!

Schlagerbloggen har hört låtarna och sett repetitionerna. Därmed har vi lyckats skrapa ihop ett omdöme.

Förra veckan delade vi ut både en etta och en fyra. I Göteborg är det en gröt av tvåor och treor.

1. Ulrik Munther – Soldiers
Upphovsmän: Ulrik Munther, Johan Åberg, Linnea Deb, Joy Deb, David Jackson
Omdöme: En försoningssång med kräm i. Ulrik Munther spelar gitarr och munspel och trots att killen inte har fyllt 18 lyckas han framkalla känslor. Låten växer efter ett par lyssningar, men på lördag får Munther bara en chans att förtrolla tittarna.
Betyg: 3

2. Top Cats – Baby Doll
Upphovsmän: Mårten Eriksson, Lina Eriksson, Susie Päivärinta
Omdöme: Värmlands rockabillystoltheter kör raka rör: ståbas, piano, gitarr, bas och två kex i kören. När Top Cats rockar loss lär Sverige gunga med. Frågan är om de själva hinner med i svänget. Sången tenderar att försvinna bland all attityd och allt ös.
Betyg: 2

3. Sonja Aldén – I din himmel
Upphovsmän: Sonja Aldén, Bobby Ljunggren, Peter Boström
Omdöme: Walt Disney verkar ha återuppstått. Denna ballad är urtypen av tecknad fantasi. Sonja Aldén tar oss över tid och land. Utan alla klyschor, i text som på scen, hade det här kunnat bli en superballad. Carolafläkt? Check. Vit, mystisk rök? Check.
Betyg: 2

4. Andreas Lundstedt – Aldrig Aldrig
Upphovsmän: Niclas Lundin, Maria Marcus, Randy Goodrum
Omdöme: Blanda Coldplays ”Viva la vida” med en Orup på partydroger och du har ”Aldrig aldrig”, en låt som slår svenskt rekord i att förmedla saker som inte sätter sig. Andreas Lundstedt lyckas rädda vad som räddas kan, med karisma, dans och skrevgrepp.
Betyg: 2

5. Timoteij – Stormande hav
Upphovsmän: Kristian Lagerström, Johan Fjellström, Stina Engelbrecht, Jens Engelbrecht
Omdöme: Hade Riverdance slagit igenom i dag hade ”Stormande hav” varit Michael Flatleys bibel. Tempot i låten och den tajta koreografin vittnar om att Timoteij har utvecklats. Rent objektivt är det här en spektakulär show som kan ta sig till Globen.
Betyg: 3

6. David Lindgren – Shout it Out
Upphovsmän: Tony Nilsson, Fernando Fuentes Vargas
Omdöme: Refrängen sätter sig på en sekund. Dansen (och breakdansen) håller toppklass och sången är oklanderlig. Så vad är haken? David Lindgren saknar den karisma som krävs för att göra party av en sån här klubbdänga. ”Shout it out” är ändå en outsider.
Betyg: 2

7. Mimi Oh – Det går för långsamt
Upphovsmän: Anton Malmberg Hård af Segerstad, Niclas Lundin
Omdöme: Debutanten Mimi Oh försöker binda ihop 80-talsdisko med modern popsoul á la Veronica Maggio. Låten har sina stunder, men något står inte rätt till. Precis som för David Lindgren faller grejen på att Mimi Oh saknar det där stora extra.
Betyg: 2

8. Thomas Di Leva – Ge aldrig upp
Upphovsman: Thomas Di Leva
Omdöme: Thomas Di Leva har tagit patent på kärleksbudskapet. Frågan är om det här är en nytändning eller en cover på allt annat han har gjort? ”Woo-uoo-uoo-uoo-uoo”-partiet värmer i hjärtat, men låten i sin helhet måste ändå ses som Di Leva-kuriosa.
Betyg: 2

Text: Patrik Lundberg
Foto: Sven-Erik Svensson

Myter är till för att spräckas. Som den att småflickornas röster avgör Melodifestivalen.

Då säger du: ”Se på Eric Saades framgångar förra året”.

Då säger jag: ”Nämn ett framträdande som höll högre klass”.

En titt på historien visar att Eric Saade är den ende renodlade flickfavoriten som har vunnit sedan starten år 1958. Jag skulle, för min heders skull, inte vilja ge Arvingarna eller Herreys det epitetet även om någon kanske vill anmärka på det.

Vad vi däremot kan fastslå är att tittarna törstar efter nya akter och ansikten. Sedan 80-talet är det bara Carola Häggkvist och Charlotte Perrelli som har tagit fler segrar än en och alla vet att de är utomjordingar som inte kan jämföras med vanliga, dödliga.

I år ser vi samma trend. Sean Banan, Thorsten Flinck, Dead by April och Loreen tog sig vidare från Växjö. För Melodifestivalen bjuder de på nya genrer, uttryck och ansikten.

I kväll tyder allt på att Ulrik Munther, Thomas Di Leva, Top Cats och Timoteij kniper plats ett till fyra. Endast den sistnämnda gruppen har varit med förut.

Veteranerna Sonja Aldén och Andreas Lundstedt gör varsitt klassnummer, men alla vet att det inte kommer att räcka. Tittarna har hört och sett allt förut.

Sen räcker det så klart inte att vara nybakad från ”Idol”, ”Talang” eller Bert Karlssons drömfabrik i Skara. David Lindgren och Mimi Oh är två exempel på det. Båda låtarna håller hög kaliber. Båda artisterna kan dansa och båda kan sjunga. Vad som saknas är en överdos av karisma.

I veckan förslog statsminister Fredrik Reinfeldt en översyn av svenskarnas pensionsålder. Debatten slog genast i taket. Det får en osökt att tänka på urvalet av artister till Melodifestivalen. Borde man ”pensioneras” efter ett visst antal deltaganden?

Trots min vurm för nya förmågor gör schlagerns starke man, Christer Björkman, rätt i att varken lyssna på det ena eller det andra. Melodifestivalen må vara en tävling, men framför allt är det Sveriges största underhållningsprogram.

Förra veckan tittade 3 371 000 personer. Därför har SVT ett ansvar att bibehålla bredden på utbudet. Vi behöver både dansband, disco och metal. Då kanske folk koncentrerar sig på vilken typ av musik de vill främja, i stället för ytligheter som kropp och kläder.

Med detta fredsbudskap har jag en reservation. Om Thomas Di Leva tar sig och sin kaftan så långt som till Azerbajdzjan ber jag Carl Bildt att stoppa all diplomati, tyst som högljudd.

Patrik Lundberg