Schlagerbloggen

Swingfly kan bli finalens stora skräll. Hur ser han själv på sina vinstchanser? Och vad har han gemensamt med Dr. Alban?

Vi har tagit tempen på en av de få som kan utmana Saade och Saucedo om segern.

Intervjun är på engelska.

Christoffer Hiding och Swingfly. Foto: Sven-Erik Svensson

Foto: Sven-Erik Svensson

Swingfly, hans kompanjoner och trumflickor ser mest ut att ha jävligt kul på scenen. De sätter showen snyggt, de spexar runt och de trummar. Hörrni svenska folket, är det glädje vi vill ha så är Swingfly hundra gånger bättre än The Moniker.

Killen är långt från en debutant, även om det är hans första Melodifestival. Han har en lång artistkarriär på sisådär tjugo år bakom sig, men ”My and my drum” är långt från den eurotechnovariant av ”Sweet dreams” han gjorde tillsammans med Dr Alban på det glada 90-talet. Det är vi tacksamma för.

Att Christoffer Hiding, Idol-killen som sjunger refrängen i Swingflys låt, bär en t-shirt med texten ”J Dilla changed my life” är körsbäret på den här bakelsen. Ok, halva hiphopsverige riskerar att svimma i ren panik över att tappa i creddighet, men vafan. Linda Sundblads antipäls-tisha och Dannys klimatkupp till trots, men det här är årets bästa repetitionsbudskap.

Men lite sjukt är det väl att Siewert Öholm missade den här texten i sin attack mot de dekadenta låtarna – eller fattar han bara inte vad ”pum pum” betyder?

Vilka låtar som går bra i Melodifestivalen behöver ju, som vi alla vet, inte vara de samma som de bästa låtarna i tävlingen. På lördag kan ni som vanligt läsa vilka låtar jag tror på i år – men redan nu tänkte jag presentera de låtar jag gillat mest under årets melodifestival.

Christian Walz- Like suicide

Att Christian inte fick en finalplats förvånar mig fortfarande. Den här låten är fantastiskt fin. Visst, det är inte en vinnarlåt, men vi kommer att se betydligt svajjigare bidrag i Globen på lördag. Rösten, stråkarna – man får lite förälskelsefjärilar i magen av den här låten.

Loreen – My heart is refusing me

Loreen är inte bara det snyggaste vi sett på en Melodifestivalscen, hon har också en fantastisk röst (vilket långt från alla av årets artister kan skryta med, vilket vi ju märkt). Det här är en modern klubblåt som gav liv och framtidshopp till startfältet. Vi har garanterat inte sett det sista av den här tjejen.

Nicke Borg – Leaving home

En simpel rockballad med såväl Guns ‘n roses som Green Day-känsla, låter i beskrivningen lagom kul. Men när den framförs i det här sammanhanget, av en tatuerad och hes rockräv som vi väl aldrig trodde vi skulle se i Melodifestivalen, då  funkar det riktigt bra. Nicke fixar det med värdigheten i behåll och vi får ett rockbidrag som är på riktigt.

Eric Saade – Popular

Ok, vi kan prata om dagisbarn och flickidol till tidernas ände. Men om vi ska ta det här på allvar nu: Eric Saade är en slipad underhållare. Fredrik Kempe en rutinerad låtskrivare. ”Popular” är en riktigt bra poplåt. Det förtjänar respekt. Dessutom kommer du ha haft den här på hjärnan cirka hundra gånger innan våren är över – vänj dig. Du kommer gilla den förr eller senare. Jag föreslår att du börjar redan nu.

Swingfly – Me and my drum

Någon i min omgivning sa att det här är som en dålig Teddybears-låt. Jag håller med. Men det betyder inte att den är kass, tvärtom – det är en schysst glad-låt. Jag tvekade lite på om den skulle få vara med på listan, det är ingen låt som kommer att gå varm i mina lurar. Men Swingfly är grym och det faktum att vi har en skicklig rappare som fixade det omöjliga – att framföra en raplåt i Melodifestivalen – är värt en guldstjärna.

Vem? Richard Silva, alias Swingfly, är inget nytt namn. Han är mest känd som ett namn inom den svenska hiphopscenen och har bland annat jobbat med Teddybears, men har även en eurotechnohit i samarbete med Dr Alban på sitt cv (men då kallade han sig bara Swing).

Låten? Swingfly själv, låtskrivarduon RamPac (Patrik Magnusson och Johan Ramström) och den amerikanska artisten och låtskrivaren Teron Beal ligger bakom låt nummer två, ”Me and my drum”. Det är en brokig skara: Beal har skrivit låtar till bland andra Michael Jackson, Jennifer Lopez, Mya och Robyn vilket bådar riktigt gott. RamPac har skrivit Melodifestivals-bidrag två gånger tidigare, ”Sail Away”, Annika Ljungberg (2002) och ”La chica de la copa”, Pablo Cepeda, (2006).

Annat: Swingfly har växt upp i Trinidad, Brooklyn, Sverige och Panama.

Vad tror schlagerbloggen?

Patrik: ”Killen har en del cred i hiphopkretsar och en halvgediget CV, men Swingflys genre har aldrig gått bra i schlagersammanhang. Med andra ord blir det varken final eller andra chansen för Swingfly, förutsatt att Tupac inte återuppstår och körar i bakgrunden.”

Tove: ”Som artist tror jag absolut Swingfly presterar. Och låten kan mycket väl ha hitpontetial, Teron Beals medverkan lovar gott, och ”Singing that melody” (se nedan) som blev en hit för ett par år sedan är skriven av samma konstellation. Men hiphop och melodifestivalen funkar inte. Mitt tips är därför: bra låt, dåligt sammanhang.”

Lyssna: Spotify.