Håkan Hellström: För sent för Edelweiss
Håkan Hellström: För sent för Edelweiss, betyg: 5
Pop (Dolores/EMI)
Skivor. Håkan Hellström har tagit oss från indiepopparens korridorsrum (”Känn ingen sorg för mig Göteborg”) via spanska sambarytmer (”Det är så jag säger det”) och tragiska sommarnätter (”Ett kolikbarns bekännelser”) till en självmordsdedikation (”Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått”). ”För sent för Edelweiss” rinner över av kärleksförklaringar och delar ut käftsmällar till alla dem som kallat honom för en gaphals med brist på kreativitet.
”Känn ingen sorg för mig Göteborg” är inte bara en av de mest fulländade debuter som någonsin har släppts. Det är också Hellströms mest strikt hållna album, trots de explosionsartade arrangemangen och den bubblande energin.
Det tog ytterligare en skiva innan han lärde sig att slappna av och låta det fula titta fram. Jocke Åhlund från Caesars har producerat och visst hörs det att han har ett finger med i spelet.
Det är mycket Caesars över ”För sent för Edelweiss”, åtminstone så som de lät på ”Cherry kicks”. Hellström har gått från det polerat poppiga till knastrig soul, gitarrbaserad gubbrock och melankolisk vispop.
Inte så subtilt sjunger han ”Vad jag bryr mig om nu är att från samma säng lyssna till samma regn” på ”Kärlek är ett brev skickat tusen gånger”. Egentligen är den så otroligt sentimental att det inte är klokt. Men samtidigt är det bara en viss göteborgare som lyckas med konststycket att säga som det är. Ibland ligger orden djupt begravna men till och med i hans mest sorgliga lyrik vilar något romantiskt.
Styrkan ligger i de brutalt ärliga och skamlösa texterna som växer för varenda lyssning. I slutändan är kärlek fortfarande det viktigaste för Håkan Hellström. Och det verkar som om solen aldrig når längre än dit han går.
Kommentarer