Säkert Håkanklass av Krunegård
Bildmaterial
Markus Krunegård måste tvätta tröjan efter att ha spelat in en skiva med hjärtat utanför kroppen.
Markus Krunegård: Markusevangeliet, betyg: 5
Pop (V2/Universal)
Skivor. Det här är definitivt ingen onödig förlängning av Markus Krunegårds band Laakso. Men de har faktiskt väldigt mycket gemensamt. De fantastiska texterna är största likheten. Melodierna också, i viss mån. Nu är det inte lika hetsigt längre, däremot är det fortfarande lika dramatiskt.
Annika Norlins Säkert!-skiva från 2007 var en av de mest betydelsefulla för popmusik i allmänhet och svensk popmusik i synnerhet. På svenska blir allting mycket mer äkta, men det är en konst att göra det opretentiöst. Norlin lyckades, Krunegård likaså.
”Cornelis Vreeswijk på houseklubb” har Krunegård själv sagt om plattan. Det är en nästintill utmärkt beskrivning. Popklubb är dock mer passande. Det här är hans utflykt i ensamheten och han lyckas så väl. Hans speciella relationer till städer han har bott i (”Åh Uppsala”) och olycklig kärlek (”Jag är en vampyr” och i stort sett alla andra låtar på albumet) är den röda tråden. Konstigt nog känns allting lite mindre ensamt med ”Markusevangeliet” i öronen, trots alla dessa rader om krossade hjärtan. Det mest intressanta ämnet att skriva låtar om är tydligen fortfarande kärlek.
Texterna ligger hela tiden i fokus och Krunegård bevisar att han är en låtskrivare i klass med just Annika Norlin och Håkan Hellström. Hans melodier är minst lika fantastiska, trots en ambition att inte göra dem så smittsamma att man glömmer bort orden.
”Markusevangeliet” är vibrerande och magisk. Jag tror bestämt att det här kommer bli en av årets mest spelade skivor.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus