Norah Jones: The fall
Bildmaterial
Norah Jones tuffar till sig lite försiktigt på nya albumet.
Norah Jones
Album: The fall (Blue Note/EMI)
Genre: Singer/songwriter
Betyg: 3
Skivor. Debuten "Come away with me” 2002 blev en makalös succé. Sångerskan var en rådjursögd skönhet med mytomspunnen pappa (Ravi Shankar). Plattan sålde miljoner ex och Norah Jones blev en hyllad stjärna, men också ett namn synonymt med den sortens lättlyssnad muzak-jazz man hör i hotellbarer.
Andra plattan ”Feels like home” följde i samma anda, men sedan dess känns det som Jones har ansträngt sig för att sudda bort bilden av den söta och duktiga tjejen vid pianot. Hon klippte av sig håret, testade skådisyrket (inte utan framgång) och gjorde en ”svårare” tredje platta, ”Not too late”, för två år sedan.
”The fall” är ännu ett steg på vägen bort från hotellbarerna. Pianot har ersatts av gitarr, den nu 30-åriga Jones har skrivit en låt med Ryan Adams och valt en producent med gedigen indierock-bakgrund. Jacquire King har tidigare jobbat med bland andra Modest Mouse, Kings of Leon och Tom Waits (även Waits gitarrist Marc Ribot medverkar), men riktigt så alternativt låter det inte här. Ingen behöver vara rädd för att Norah Jones gått och blivit PJ Harvey. ”The fall” innebär en ny inriktning, men absolut inte någon revolution.
Den väna rösten sitter fint även i en mindre jazzig inramning, och Jones lyckas bra när hon provar på både soul och nästan-blues. Hennes begåvning har aldrig varit ifrågasatt och här visar hon dessutom prov på gott omdöme och en gnutta mod.
Hon saknar fortfarande udden och originaliteten hos sångerskor som Feist och Martha Wainwright. Men på sin fjärde platta har Norah Jones definitivt hittat en mer personlig stil som jag hoppas att hon vågar utforska ännu mer nästa gång.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar