Dungen växer åt alla håll
Bildmaterial
På Dungens nya album låter låtskrivaren och sångaren Gustav Ejstes sin musikaliska vision breda ut sig så mycket som krävs.
Dungen
Album: Skit i allt (Subliminal Sounds/Border)
Genre: Rock
Betyg: 4
Skivor. Jag gillade verkligen Gustav Ejstes insats som musiker och producent på Anna Järvinens skiva från förra året. I hennes ömma låtar renodlades den popfaktor som alltid funnits i Ejstes musik och den karaktäristiskt proggiga ljudbilden blev mer lättillgänglig än tidigare.
Jag hade hoppats att Ejstes skulle ta denna inställning med sig till Dungens nya skiva. Så blev det inte. På ”Skit i allt” är hans musik lika snårig som vanligt och lika full av gitarrsolon och instrumentalspår. Men ju mer jag lyssnar desto mer förstår jag att det är helt rätt.
För det fina med Dungen är inte bara Ejstes låtskrivande och sång utan också att hans vision får breda ut sig så mycket som krävs. Här finns gott om plats, inte bara för sångarens egna insatser utan också för hans medmusiker.
Dungen lämnar rockens krav på tyngd och sväng bakom sig och fokuserar i stället på musikens expressiva sida på ett sätt som liknar jazz både till inställning och till ljudbild.
Därför gör det till exempel ingenting om Johan Holmegards trumspel inte alltid svänger i konventionell mening. Det kompenseras av ett melodiskt uttryck som är ovanligt hos moderna rocktrummisar. I ”Soda” ger hans jagande ridecymbal kontur åt en trevande melodi och i ”Högdalstoppen” drar han ifrån resten av bandet på samma sätt som Tony Williams brukade göra i Miles Davis kvintett.
På sin sjätte skiva är Dungen ett band som fortfarande växer i alla riktningar, framåt, bakåt och på bredden. Och Anna Järvinen dyker faktiskt upp på ett hörn trots allt, i en fin duett som innehåller den ännu finare textraden ”jag kände mig så sunkig i mina gamla brallor.”
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus